oo OSAR
skulle just sätta på sig rocken, då Palle in-
trädde till honom.
— Kapten Roslin! Palle Löve! Gamle vän,
hur mår ni?
Stor omfamning och många klappar.
— Låt mig först ta på mig rocken och
sedan se på er riktigt, sade kaptenen; ni har
ju blifvit en krigsbuss af äktå sorten.
— Ja, jag kan med allt skäl säga att jag
har luktat krut, svarade Palle med en viss
stolthet. Ni blef väl inte litet öfverraskad,
när ni fick höra att jag gått med i kriget?
— Det var inte annat än hvad jag väntat
af en så högsinnad ypgling som ni är. Hade
jag sjelf varit vid er ålder, skulle jag ha gjort
detsamma. Ja, trots mina grå hår, tänkte
jag ett ögonblick derpå, jag tog ned min
dubbelbössa, med hvilken jag dödat mer än
en tiger, från väggen och förvissade mig om
att den ännu var i brukbart skick, men Inez
tiggde och bad mig så innerligt att stanna
hemma, så att jag slutligen gaf efter, ehuru
jag sedan har ångrat det mycket.
— Hurn mår er dotter nu för tiden?
— Åhjo, det går väl an. I höst skall hon
gifta sig med Zimmerthal, Ja, ni vet väl
hvad som föreföll mellan henne och er vän
Uffe; det var ett hårdt slag för hennes hjerta,
och hon har gråtit många tårar för honom,
stackars barn!
— Men det var ju hon som sade nej åt
honom?