oo OSAR skulle just sätta på sig rocken, då Palle inträdde till honom. — Kapten Roslin! Palle Löve! Gamle vän, hur mår ni? Stor omfamning och många klappar. — Låt mig först ta på mig rocken och sedan se på er riktigt, sade kaptenen; ni har ju blifvit en krigsbuss af äktå sorten. — Ja, jag kan med allt skäl säga att jag har luktat krut, svarade Palle med en viss stolthet. Ni blef väl inte litet öfverraskad, när ni fick höra att jag gått med i kriget? — Det var inte annat än hvad jag väntat af en så högsinnad ypgling som ni är. Hade jag sjelf varit vid er ålder, skulle jag ha gjort detsamma. Ja, trots mina grå hår, tänkte jag ett ögonblick derpå, jag tog ned min dubbelbössa, med hvilken jag dödat mer än en tiger, från väggen och förvissade mig om att den ännu var i brukbart skick, men Inez tiggde och bad mig så innerligt att stanna hemma, så att jag slutligen gaf efter, ehuru jag sedan har ångrat det mycket. — Hurn mår er dotter nu för tiden? — Åhjo, det går väl an. I höst skall hon gifta sig med Zimmerthal, Ja, ni vet väl hvad som föreföll mellan henne och er vän Uffe; det var ett hårdt slag för hennes hjerta, och hon har gråtit många tårar för honom, stackars barn! — Men det var ju hon som sade nej åt honom?