ora nå fm frukt REN ba RARE RE ES ERE RR
För några dagar. gedan förekom i Dagligt
Allehanda en artikel med öfverskrift Om
de förenade rikenas ömsesidiga bidrag till
det gemensamma försvaret, till hvilken nå-
gra kommentarier erfordras.
I vissa delar af nämnde artikel uttalar
dess författare samma åsigter som vi hysa;
men hvad angår dess hufvudsyftning kom-
ma vi till andra resultater och vyer än han.
Uppsatsen innefattar egentligen en maning
åt norrmännen att proportionsvis offra lika
mycket åt försvarsväsendet som Sverige, men
slutar med en välbehöflig persifflage öfver
vår store Tinnerholm, Aftonbladsutgifvaren,
hvilken med sina riksbekanta djupa insigter
i den högre politiken helt nyligen förvå-
nat verlden genom att göra sig till uppfin-
nare, om ock blott i andra hand, af det
stora novrdvestliga europeiska statsförbun-
det (bestående af England, Nederländerna,
Belgien, Danmark, Sverige och Norge), hvil-
ket — sannolikt gemensamt med Frankrike
sedan det kommit sig före — skulle utgöra
motvigten till Rysslands och Preussens för-
modade Europa-förderfvande planer.
Vi kunna ej annat än instämma med Dag-
ligt Allehanda, då det vid refererandet af
denna Aftonbladistiska framtidsspekulation
utropar med Kapten Puff: Detta; skulle
sålunda utgöra balansen i Europa!4 Ja, der
ha vi ägget! Detta är det stora mål, hvart-
hän våra krigsskandinaver i så många år
sträfvat. Det ver för att inleda uppträdan-
det såsom en modern Bayard för denna
framtidstanke som Han BSelv4 skulle in-
ställa sig i spetsen för 422,000 Mand4 på
Slesvigs slätter med gåmla Aftonblad till
patronpapper. Det är för att kunna reali-
sera denna dröm som våra entusiaster af
den dansk-croiserade racen ännu alltjemt
anstränga alla sina krafter för att ju förr
desto heldre leda Sverige från fredens och
det inre framåtskridandets arbete in på kri-
gets hala bana. Det var derför hr Hedin
sent om natten, mot slutet af andra kam-
marons öfverläggnivg om försvarsfrågan,
uppträdde såsom stridens: röda hane och
kallade försvarsutskottets betänkande Corim-
ligt? derför att det var egnadt att lägga
hinder i vägen för den sortens rustningar,
som krigsentusiasterna så ifrigt förorda. Och
det var slutligen derför som statsrådet Wen-
nerberg vid samma tillfälle så mäkta för-
grymmade sig öfver andra kammarens Segen-
nyttas — en beskyllning, hvilken blifvit
omtuggad ända till leda af våra Xframstå-
ende män af ett visst skaplynne, vare sig
de haft sin plats vid konungens rådsbord,
på representationens bänkar eller å en del
tidningars byråer.
Man är sannerligen Dagligt Allehanda
tack skyldig för att äfven det börjat med
löjets gissel behandla detta politiska karn-
stöperl, denna storordighet, denna chauvi-
nism, som hafva sin urbild i den storta-
lande Barbeer och i Jacob von Tyboe, och
hvilket är med rätta beryktadt sedan det
hade sin plats i dessa trefliga ölstugor af
fordna dagar, der verldens öden afgjordes
lika hastigt som ölmuggen expedierades.
Dylikt ordsvammel och dylika politiska fun-
deringar vors der temligen oskadliga, ty de
bortdunstade i allmänhet lika fort som öl-
ruset, under hvilket de sågo dagen, och man
skulle ej holler här i landet fästa synner-
ligt afseendo vid dem, om man ej hade så