; skando par. Der längs rabatten stapplar on
trött gubbe framåt och räan sör glada barn-
skaror; utav skygghet flyga dufvor upp och
ned. OO, heliga frid, hvad har det blifvit af
dig? Tuileri-trädgården har blifvit revolu-
tionens brokiga valplats. Den dystra Napo-
leoniden skall för alltid beröfva honom hans
frid. Han störtar Frankrike i kriget, lem-
nar Tuilerierna, för att från S:t Cloud för-
kunna verlden krig,
Napoleon den Idje återser icke slottet.
Slagen och tillfångatagen, blir Wilhelmshöhe
hans vistelseort, och knappt har underrät-
telsen om hans smälek kommit till Paris förr-
än Eugenie flyr, liksom Ludvig Filip genom
Tuileri-trädgården. Sätet för idel glädjefe-
ster blir — ctt lasarett. Örnen nedslites,
fanan med det röda korset upphissas i stäl-
let. Två regerivgar följa raskt på hvaran-
dra, båda ha sitt säte på Stadshuset, revo-
lutionens pretorium. Klubben vid gatan PAr-
ras har hållit ord; den förkunnade under be-
lägringen återinförandet af anarkiens välde
såsom sitt mål. Natten till den 18 mars
1871 drog Charles Lullier, den nu vansin-
nig förklarade, in i Tuilerierna, på uppdrag
af SCentral-komitån; absint-drickande her-
rar slogo sig ned i det präktiga slottet. Lul-
lier kom snart ur Tuilerierna till Concier-
geriet. National-egendom4, stod det skrif-
vet på palatsets fasad. Förra året ett kej-
scerligt palats, sedan ett lasarett, blefvo Tui-
lerierna slutligen en fästning åt kommunen,
som der uppförde batterier; sedan hette det
att palatset var undermineradt. Natten mel-
lan den 23 och 24 maj 1871 antände den
röda republiken palatset och i dag anger en
askhög det ställe, der Tuilerivrna stått. Me-
dan slottet ännu stod qvar, såg man förhopp-
ningsfullt upp till det fönster, från hvilket
1789 års revolutionärer proklamerade men-
niskorätten.4 Hur ha icke deras efterkom-
mande förnekat sina mästare, då de ned-
bränt de ställen, hvarifrån de förra gåfvo
verlden friheten!
BR