PV
han till att skrifva bref till sin mor. Detvar
ett underligt, oredigt bref, som bar en tydlig
prägel af den starka sinnesrörelse, hvari han
befann sig, då han skref. Ett par dagar sed-
nare ropades hans namn upp, och ett bref
lemnades honom.
Han skyndade hem, stängde in sig i sitt
rum, slet upp kuvertet och slukade orden som
den förtorkade öknen regndropparne.
Bref från fru Hjelm till Uffe.
Köpenhamn den 3 maj 1848.
CMin dyre, älskade son!
Solen ler mildt emot mig genom de öppna
fönstren, från hvilka äfven en varm vårluft
strömmar mig till mötes, svalorna qvittra här-
utanför, och för första gången sedan många
år tillbaka känner jag en smula vår i sin-
net. Du vet inte huru bittert jag har gråtit
och huru mycket jag har sörjt. Det är icke
den omständigheten att du lemnade hemmet
som bedröfvat mig så djupt, ty jag har länge
i tysthet önskat, att det måtte ske, emedan
jag såg, huru pinsamt det måste vara för dig
här hemma. Men att du kunde lemna det,
utan att säga ett ord åt mig derom, det har
smärtat mig djupt. Jag, som älskar dig högre
än min ögonsten jag, som dag och natt endast
tänker på hvad som kan vara dig till fromma —
och så far du bort ifrån mig, kanske för att