PV han till att skrifva bref till sin mor. Detvar ett underligt, oredigt bref, som bar en tydlig prägel af den starka sinnesrörelse, hvari han befann sig, då han skref. Ett par dagar sednare ropades hans namn upp, och ett bref lemnades honom. Han skyndade hem, stängde in sig i sitt rum, slet upp kuvertet och slukade orden som den förtorkade öknen regndropparne. Bref från fru Hjelm till Uffe. Köpenhamn den 3 maj 1848. CMin dyre, älskade son! Solen ler mildt emot mig genom de öppna fönstren, från hvilka äfven en varm vårluft strömmar mig till mötes, svalorna qvittra härutanför, och för första gången sedan många år tillbaka känner jag en smula vår i sinnet. Du vet inte huru bittert jag har gråtit och huru mycket jag har sörjt. Det är icke den omständigheten att du lemnade hemmet som bedröfvat mig så djupt, ty jag har länge i tysthet önskat, att det måtte ske, emedan jag såg, huru pinsamt det måste vara för dig här hemma. Men att du kunde lemna det, utan att säga ett ord åt mig derom, det har smärtat mig djupt. Jag, som älskar dig högre än min ögonsten jag, som dag och natt endast tänker på hvad som kan vara dig till fromma — och så far du bort ifrån mig, kanske för att