nejden och fiskar upp dem som torskar, en
och en i sender, och för hvar och en håller
jag en straffpredikan, så förskräcklig att jag
lofvar att de nästa gång hellre skola gå rakt
i gapet på ett preus-iskt batteri än i gapet
å — mig. Men för hin häles alla grön-
målade svansar, jag kan väl inte tro att ni
har varit med på samma galeja? Hvar har ni
ert gevär och cr sabel?
Dem ha tyskarne tagit i Oversö.
— Har ni varit med vid Oversö? Nå, det
må jag säga, ni är en riktig soldat, ni för-
står att uppsöka de ställen, der det vankas
bombsalat och kanonsylta; sådant tycker ni
mera om än att ligga här och suga på har-
tassarne. Men gevär och sablar ha vi öfver-
föd på — se här!
Och kaptenen förde Uffe till en stor vagn,
som var alldeles full med tornistrar, schakåer
och vapen. j
— Allt detta ha några omtänksamma men-
niskor. samlat upp på Flensborgs gator i dag.
Jag försäkrar er, der lågo sådana bär saker
utströdda öfverallt som manna i öknen — tag
nu af förrådet hvad ni behöfver.
Uffe lydde uppmaningen och följde der-
efter kaptenen till dennes qvarter. Här lät
gubben Amstrup duka fram frukost, medan
Uffe måste afgifva en omständlig redogörelse
för hvad som hade händt honom. -
— Men hvar äro vi nu? frågade Uffe, då
han slutat sin berättelse.