nejden och fiskar upp dem som torskar, en och en i sender, och för hvar och en håller jag en straffpredikan, så förskräcklig att jag lofvar att de nästa gång hellre skola gå rakt i gapet på ett preus-iskt batteri än i gapet å — mig. Men för hin häles alla grönmålade svansar, jag kan väl inte tro att ni har varit med på samma galeja? Hvar har ni ert gevär och cr sabel? Dem ha tyskarne tagit i Oversö. — Har ni varit med vid Oversö? Nå, det må jag säga, ni är en riktig soldat, ni förstår att uppsöka de ställen, der det vankas bombsalat och kanonsylta; sådant tycker ni mera om än att ligga här och suga på hartassarne. Men gevär och sablar ha vi öfverföd på — se här! Och kaptenen förde Uffe till en stor vagn, som var alldeles full med tornistrar, schakåer och vapen. j — Allt detta ha några omtänksamma menniskor. samlat upp på Flensborgs gator i dag. Jag försäkrar er, der lågo sådana bär saker utströdda öfverallt som manna i öknen — tag nu af förrådet hvad ni behöfver. Uffe lydde uppmaningen och följde derefter kaptenen till dennes qvarter. Här lät gubben Amstrup duka fram frukost, medan Uffe måste afgifva en omständlig redogörelse för hvad som hade händt honom. — Men hvar äro vi nu? frågade Uffe, då han slutat sin berättelse.