sig att sätta sin fot inom hans tröskel. Hon
slog hårdt igen dörren efter sig, och sedan
dess har jag icke sett henne. Jag saknar
henne mycket, ty nu har jag ingen, med hvil-
ken jag kan tala om dig. Om någon tid,
hoppas jag dock, skall det väl lyckas mig att
åvägabringa en försoning mellan henne och
pappa, men ännu har jag icke vågat göra något
försök i den riktningen, dertill känner jag
mig alltför svag och betryckt.
Emellertid blef jag sjuk och måste ligga till
sängs i två dagar. Pappa skötte mig med en
ömhet och kärlek, som jag icke på länge, jag
kan nästan säga aldrig, förmärkt hos honom.
Hela timmar satt han vid min sjukbädd, en
gång fattade ban min hand och kysste den,
men ditt namn kom icke öfver hans läppar.
Icke desto mindre tror jag, att han tänker
mycket på dig, kanske lika mycket som jag —
men nej, så mycket kr han icke tänka på
dig. Hvarje rapport från krigsteatern, som
här utgifves från trycket, köper han; han
säger visserligen att det är bara för att följa
med krigshändelserna, men jag har nog sett,
huru ifrigt han genomläser förteckningen öfver
de döda och sårade. Den dag då underriättel-
sen om det olyckliga slaget vid Slesvig kom,
kunde han knappt vara fem minuter hemma.
I hvarje ögonblick sprang han ut — han ville
icke säga, hvart han gick, men jag vet väl
alt han,var i krigsdepartementet och på flera
andra ställen, der han trodde sig kunna få