nog veta, till hvilket land de höra: Ni har
ingen atting om, hvilket förderf herrskar i
Slesvig; folket här tänker endast på att för-
tjena pengar och utvidga sina jordegendomar,
för öfrigt är det dem likgiltigt om påfven eller
storturken regerar dem. Slesvigarne behöfva
en dugtig upptuktelse, låt dem blott få piskan
på ryggen, så tror jag väl att de skola vakna
en gång ur sin dvala och lära sig förstå, hvar
de äro hemma.
Niels Johannsen bodde som en herreman.
Rummen voro prydda med arabesker på väg-
gar och tak, grarna träsnideriarbeten föroe-
kommo å dörrkarmarne, och oljemålningar
öfver dörrarne. Framför fönstren med deras
klara glasrutor voro långa hvita gardiner upp-
fistade; möblerna voro af mahogny och smak-
fullt arbetade. I högtidsrummet stodo två
fortepianon — ett kunde ha varit nog, men
Niels Johannsen menade, att det borde vara
två för symmetrins skull. I gästrummen funnos
sängar med omhängen och vackra toalettbord —
på de. mjuka kuddarne smakade hvilan utmärkt
efter de hårda strapatserna. Och kosten var
icke knapp: ofvanpå köttsoppan flöt ett half-
tums-tjockt lager af flott, och Niels Johann-
sen sparade icke på sina gäss och kalkoner.
Sören Lundegaard fann denna mathållning
förträfflig; han använde sein dag till att äta
och sofva, och om qvällen dansade han med de
alsiska töserna vid musik af blåsinstrumenter.
Den första lediga stund, Uffe fick, begagnade