han flera bekanta, som högeligen förundrade sig öfver hans nya uniform: den trekantiga hatten och den blå kavajen. På deras frågor svarade Palle med att redogöra för huru allt hade gått till vid Tolk, och förklarade han att han ansåg den trekantiga hatten såsom en trof6, som han ärligt tillkimpat sig. De andra lyckönskade honom och beklagade blott att han icke också hade tagit mannen, som burit hatten. Palle reqvircrade champagne för att man måtte kunna värdigt fira hans nyligen utförda bedrift, och vid den skummande bägaren glömde man snart sorgen öfver slaget vid Slesvig och återtågets vedermödor. Palle invaggade sig i lätta och sköna segerdrömmar, han önskade blott att tyskarne skulle anfalla Flensborg, ty då skulle han nog ge dem en minsesbeta, som de kunde ha godt af länge. Efter en vild och förtvif!ad strid, efter att ha rotats af dödens fasor, efter att ha marscherat mil, efter att ha ätit buljong, biffstek och lumpudding samt dertill druckit en half bu;1j rödt vin och en dito champagne — efter Ut detta känner man starkt behof af en iddagstur, och en sådan tog sig Palle. Segerruset, som champagnen framkallat, stannade qvar hos honom ännu sedan han jioslumrat, och kan hade en högst förunderlig dröm. Det tycktes honom att han såg en liten här utkämpa en förtvisla! strid mot en öfverlägsen styrka. Den lilla hären var klädd i rödt, den stora hären i svart. En högrest