svamparna. Dock har till och med den dyr-
bara tryffeln påträffats att börja med endast i
norra Östergötland; men i senaste tid äfven å
några ställen i Nerike. Ju mera svampkun-
skapen utbredde sig ibland oss, ju flera bland
de raraste svamparne eller växtorter för dy-
lika skulle vi ock förmodligen upptäcka. Men
äfven om vi fortfarande i vårt land måste
förgäfves söka de läckraste svamparne, ha vi
deremot, erinrar professor Fries (i nyss an-
förda Anteckningar, sid. 4), ett öfverflö-
digt förråd af många ganska goda och äfven
andra, som saknas i de sydliga länderna. De,
som hos oss användas på bättre bord, köpas
vanligen dyrt betalde utifrån, ehuru de hos
oss finnas växande i större mängd än de län-
der, hvarifrån de hemtas, Derföre hafva vi
ansett en kort underrättelse derom icke vara
utan allt ändamål, äfvensom icke utan vigt
att fästa uppmärksamheten på den oberäkne-
ligt stora qvantitet, af rikare nationer för vig-
tiga ansedda, näringsmedel, som hos oss årli-
gen utan all användning går förlorad.
Denna förlust årligen för landet har man
försökt uppskatta samt funnit henne uppgå
till icke mindre än flera milioner riksdaler.
Är det ieke synd att misshushålla så? Ar
det icke synd att sålunda rata ett födoämne,
som så många folkslags tusenåriga erfarenhet
visat vara förträffligt?
Intyg — utom denna de många folkens er-
farenhet — om svamparne såsom ett sundt
födoämne lemna äfven åtskilliga trovärdiga
mäns försök på sig sjelfva. Så gick t. ex. en
doktor Lenz till och med så långt, att han
under flera månader förtärde endast svampar
och friskt vatten. Aldrig hade han ändå känt
sig mera liflig till kropp och sinne än under
denna tid. Aldrig efteråt heller besvärades
han af någon endaste obehagliga följd af denna
matordning. Vunne svenska folket, försäk-
rar vår oftamälde utmärkte och ädle svamp-
kännare, denna erfarenhet, skulle aldrig un-
der den genom hungersnöd nu svåraste årsti-
den brist på rikliga födoämnen blifva känn-
bart,
Låtom oss då, hvar och en i sin stad, med
all var förmåga söka hos den mindre bemed-
lade allmänheten utbreda kunskapen om vårt
fosterlands svampar. Allt högre stiger solen
och drifvorna smälta för hennes strålar inom
kort och jordens örter framspira snart. Då
framviäller äfven svamparnes ymniga närings-
källa. Erinrom oss dervidj sanningen af föl-
jande Laboulayes yttrande i Förenta stater-
nas historia (del. 3, sid, 127): Lifvet har
för oss först och främst materiella vilkor. Att
äta, dricka, sofva, äro de simplaste af alla be-
hof; men om menniskan ej kan äta, blir hon,
hade hon än alla möjliga dygder, ej blott oför-
mögen att utföra nägonting ädelt och stort,
ptan är äfven snart död. Det är på samma
sätt med samhällena. — Må vi då, hvar uti
sin stad, redan i skenet af nästa vårsol börja
föra den obemedlade, oupplysta allmänheten
ill svamparnes ymniga näringskälla, för att
wf hennes rika flöde, uti djupa drag, hem5a
nödiga kroppskra!ter till en stor och ädel verk-
samhet. Moritz.