Explosionen vid Marsfältet.
I ett bref till Times lemnas följande be-
skrifning öfver förstörelsen af Rapps patron-
fabrik i Paris: Den 17 maj hördes omkring
kl. !4 öfver 5 i hela Paris knallen af en
förfärlig explosion. Jag satt på boulevar-
den och skall icke lätt glömma den all-
männa förvirring, som detta ljud framkal-
lade, eller de vilda uttydningar, som genast
följde derpå. Det blef en allmän rusning i
den riktning, der man såg ofantliga rökpe-
lare uppstiga iluften, och snart, med under-
bar hastighet, spred sig från mun till mun
den nyheten att Rapps patronfabrik vid
Marsfältet hade sprungit i luften. Det försäk-
rades naturligtvis genast att skurkarne i
Versailles hade haft sin hand med i spelet
och officiela tidningen för i dag yttrar sig
härom i ordalag, som om detta icke vore
tvifvel underkastadt. Troligt är emellertid
att verkliga orsaken till explosionen aldrig
skall blifva känd, Vid en stor krutexplo-
sion är det icke antagligt att någon, som
befonnit sig nog nära för att kunna gifva
trovärdiga upplysningar, blir vid lif. Först
trodde man naturligtvis att alla arbetarne
befunno sig i fabriken då explosionen in-
träffade, och derför sattes allmänt tro till
uppgiften att flera hundra personer omkom-
mit. Lyckligtvis undgick emellertid större
delen af dessa en säker död i följd deraf att
de den dagen ovanligt tidigt hade lemnat
fabriken, och antalet dödade antages nu
uppgå till 100 eller 150. Antalet mer eller
mindre skadade skall deremot troligen åldrig
blifva kändt, ty kulor flögo i tusental om-
kring i alla riktniogar och träffade personer,
som voro flera hundra alnar från olycks-
stället, under det att andre krossades af fal-
lande stenar eller sönderskuros af glasbitar,
som röko omkring. Jag kom icke fram till
den plats, der fabriken hade stått, förrän
nästan alla de stympade, svartnade lik eller
rättare fragment deraf, med hvilka platsen
var öfversållad, voro bortskaffade; men ögon-
vittnen ha sagt mig att anblicken var sådan,
att en skildring deraf ej kunde göras
utan att edra läsare skulle känna sig illa-
måetide. Jag måste äfven lemna åt er fan-
tasi att föreställa er utscendet af en plats,
der mer än 100 kroppar, svärtade af elden
och slitna i stycken, lem från lem, bokstaf-
ligen hade regnat ned från en betydlig höjd.
Jag såg sjelf — annars skulle jag inte ha
trott det — en half kropp nedtagas från
taket af ett af de högsta husen i grann-
skapet. -
Men hvad som förvånade mig mest och
något, som är mindre ohyggligt att tala om,
var den totala förintelse, som fabriken un-
dergått; det finnes knappt något spår af
den. Man såg sig omkring med undrande
blickar för att upptäcka, hvar den hade
stått. Några kolade bjelkar, en eller par
kakor bly, som smält och åter stelnat, on
oräknelig mängd af tomma patronhylsor och
när och der enaskhög, det var allt som
var qvar. Ännu mera märkvärdigt var kan-
ske förstöringens omfång. Då vi passerade
en gata, nära en half engelsk mil från fa-
hriken, sågo vi att knappast en enda ruta
var hel. Gatan var betäckt med ett tjockt
lager af glasbitar. Närmare, dock på flera
hundra alnars afstånd, hade taken på några
mindre starkt byggda hus instörtat, och i
andra visade gapande sprickor att äfven de
solida murarna hade måst gifva vika. En
husrad inom kanske hundra alnar från fa-
briken hade blifvit fullkomligt spolicrad,
så vidt man kunde döma af det yttre. Det
var icke tillåtet att gåin i husen, ty de voro
så skadade, att man ej kunde veta hvilket
sgonblick de skulle ramla, men då man såg
genom fönsterna, märktes att knappt en mö-
bel var hel Alla rum sågo ut som en bomb
hade kreverat 1 dem. Dock undkommo
många af invånarne med lifvet. Jag hörde
en qvinna omtala att hon höll på att kläda
sig då explosionen mträffade, och ehuru hon
kastades framstupa på golfvet, förmådde hon
dock resa sig och rusa utför trapporna.
Utanför husct fann Hon en vit af sängens
nnehåll, som hade slungats ut genom fön-
stret, och hvarmed hon skylde sig till dess
någan madlidgaam oranne länade henne en