nn
Trontalets tillkännagifvande om ptim:
riksdag hade på mer än ett hög väck
blandade känslort. En del af första kam
marens ledamöter, nemligen Ad, som äro bo
satta här i Stockholm, v?
. 0 TQ högre ombets
män, generaldirektörer aa gemenligen kal.
lade inom kammaren, 4ycka naturligtvis icke
illa vara, om ett br.sjut som för dem ej in
nebär några olägenheter, utan tvertom lem.
nar utsigt till trefligt umgänge samt rät-
tighet att Omigen sköta sitt Cotwmn cum
dignitate; men för godsegarne inom första
kammareja skall det säkert icke vara ange.
nämt att återvända hit i sommar ellor höst
och nödgas underkasta sig de ytterligare
förluster och obehag hemma som häraf bli
en oundgänglig följd. Om dessa komma att
visa dåligt humör skall det alldeles icke
förundra 988.
Af andra kammarens ledamöter torde
flerialet hafva längesedan hunnit göra sig
så förtroligt med tanken på vare sig kam-
sosrupplösning eller urtima riksdag, att när
nu lilla teateråskan valdes, den icke lycka-
des göra något öfverväldigande intryck. Att
detta emellertid icke varit godt, torde
kunna slutas derat, att erkobiskop Sund-
bergs anslående ufskedstal, i hvars slutord
man till och med kunde spåra någon remi-
miscens från regementets dottert och dess
lefve det tjugondeandraX, helsades med
tystnadens vältalighet af kommaren. Det är
väl möjligt att do inom kammaren som
äro gripne af den stora paniquen, kände
sig djupt skakade, då hr erkebiskopen ta-
lade så som fienden redan skulle stå utan-
för Stockholms portar, men de åter som
icke kunna upptäcka några spöken ens på
mycket långt håll funne i sitt hjerta intet
gensvar till deras talmans yttrande att be-
slutet i försvarsfrågan var beklagligt.
Hr Iierta uppfattade utan tvifvel sitna-
sionen riktigt då han svarade: Det kunde
vid ett sådant tillfälle som detta, och sär-
skildt med. anledning af den helsning kam-
maren af eder fått emottaga, måhända an-
ses påkalladt att äfven å kammarens väg-
nar kasta en återblick på resultaterna af
dessa öfvorläggningar, men såväl dessa re-
sultaters beskaffenhet som de meningsskilj-
aktigheter, hvilka i många de vigtigaste
frågor egt rum, göra det rådligast att derom
iakttaga tystnad i en stund som bör vara
egnad endast åt de känslor, hvilka fram-
kallas af afskedet och den enskilda vän-
skapent.
Hos allmänheten, bland hvilken krigsif-
vern höll på att dunsta bort, har underrät-
telsen mötts med en viss undran, hvilken
skulle kunna uttryckas med ett: SÅh tusan!
är det ändå så brådtomt?
Efter hvad man hört berättas någon tid
man och man emellan, lärer det icke stå
så alldeles helt till inom konseljen. Der
finnes, har man sagt, ett freds- och ett
kvigsparti. Det senare lärer bestå af Ckrigs-
makten till lands och vatten samt af che-
fen för ecklesiastikdepartementet, statsrå-
det Wennerberg, hvilken jemte det han
sörjer för att kyrkan står midt i byn if.
ven vill hafva henne Smilitanst, Han lä
ker ämna ställa sig i spetsen för Snationen
vid den urtima riksdagen, representerad af
hr Kallstenius med sitt blottade bröst
och alla indelningsverkets gubbar. Vi be-
tvifla dock att detta skådespel blir af någon
öfverväldigande art. På landtmännens prak-