nn Trontalets tillkännagifvande om ptim: riksdag hade på mer än ett hög väck blandade känslort. En del af första kam marens ledamöter, nemligen Ad, som äro bo satta här i Stockholm, v? . 0 TQ högre ombets män, generaldirektörer aa gemenligen kal. lade inom kammaren, 4ycka naturligtvis icke illa vara, om ett br.sjut som för dem ej in nebär några olägenheter, utan tvertom lem. nar utsigt till trefligt umgänge samt rättighet att Omigen sköta sitt Cotwmn cum dignitate; men för godsegarne inom första kammareja skall det säkert icke vara ange. nämt att återvända hit i sommar ellor höst och nödgas underkasta sig de ytterligare förluster och obehag hemma som häraf bli en oundgänglig följd. Om dessa komma att visa dåligt humör skall det alldeles icke förundra 988. Af andra kammarens ledamöter torde flerialet hafva längesedan hunnit göra sig så förtroligt med tanken på vare sig kamsosrupplösning eller urtima riksdag, att när nu lilla teateråskan valdes, den icke lyckades göra något öfverväldigande intryck. Att detta emellertid icke varit godt, torde kunna slutas derat, att erkobiskop Sundbergs anslående ufskedstal, i hvars slutord man till och med kunde spåra någon remimiscens från regementets dottert och dess lefve det tjugondeandraX, helsades med tystnadens vältalighet af kommaren. Det är väl möjligt att do inom kammaren som äro gripne af den stora paniquen, kände sig djupt skakade, då hr erkebiskopen talade så som fienden redan skulle stå utanför Stockholms portar, men de åter som icke kunna upptäcka några spöken ens på mycket långt håll funne i sitt hjerta intet gensvar till deras talmans yttrande att beslutet i försvarsfrågan var beklagligt. Hr Iierta uppfattade utan tvifvel sitnasionen riktigt då han svarade: Det kunde vid ett sådant tillfälle som detta, och särskildt med. anledning af den helsning kammaren af eder fått emottaga, måhända anses påkalladt att äfven å kammarens vägnar kasta en återblick på resultaterna af dessa öfvorläggningar, men såväl dessa resultaters beskaffenhet som de meningsskiljaktigheter, hvilka i många de vigtigaste frågor egt rum, göra det rådligast att derom iakttaga tystnad i en stund som bör vara egnad endast åt de känslor, hvilka framkallas af afskedet och den enskilda vänskapent. Hos allmänheten, bland hvilken krigsifvern höll på att dunsta bort, har underrättelsen mötts med en viss undran, hvilken skulle kunna uttryckas med ett: SÅh tusan! är det ändå så brådtomt? Efter hvad man hört berättas någon tid man och man emellan, lärer det icke stå så alldeles helt till inom konseljen. Der finnes, har man sagt, ett fredsoch ett kvigsparti. Det senare lärer bestå af Ckrigsmakten till lands och vatten samt af chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Wennerberg, hvilken jemte det han sörjer för att kyrkan står midt i byn if. ven vill hafva henne Smilitanst, Han lä ker ämna ställa sig i spetsen för Snationen vid den urtima riksdagen, representerad af hr Kallstenius med sitt blottade bröst och alla indelningsverkets gubbar. Vi betvifla dock att detta skådespel blir af någon öfverväldigande art. På landtmännens prak