Trontalet,
hvarmed konungen i lördags å rikssalen
hemfärlofvade riksdagen, var af följande
lydelse:
Gode herrar och svenske män!
Allvarliga äro de pröfningar som det
behagat Herren att låta mig genomgå.
— Jemte det jag varit angripen af en
långvarig och svår sjukdom, hvilken till
en tid. satte mig ur stånd att sjelf ut-
öfva riksstyrelsen, har jag genom min
högt älskade gemåls dödliga frånfälle lidit
en för mitt hjerta ytterst smärtsam för-
lust. Att känslan af denua förlust äfven
delas af det svenska Tolk, som den hä-
dangångna i lifstiden med så varm kär-
lek ömfattade, derpå har jag äfven från
eder mottagit de mest ojäfaktiga bevis.
Genom det först af Norges storthing
och sedan af svenska riksdagen fattade
beslut att icke godkänna det framlagda
förslaget till föreningsakt mellan Sverige
och Norge har det af mig enligt svenska
representationens uttryckta önskan gjorda
försök till fullständigare ordnande af de
unionella förhållandena icke vunnit fram-
gång. Hvad nu icke lyckats skall må-
hända en gång framdeles, sedan folken
under en lifligare beröring lärt att med
större förtroende möta hvarandra, utan
svårighet ernås.
Efter den behandling, I egnat åt för-
slaget till författning rörande fattigvården,
är den med längtan motsedda lösningen
af denna fråga snart att förvänta.
Afven i andra ämneg, rörande hvilka
jag till eder fraisställt förslag, äro be-
slut fattade, hvilka jag hoppas skola blif-
va till allmänt vagn.
Bland de angelägenheter åter, som icke
vid denna riksdag hunnit till ett önskligt
mål, intages främstå rummet af den fråga
som jag vid vårt förra möte på detta
rum lade eder särskilt på hjertat, frågan
om landets försvar. Nödvändigheten: af
dess förstärkande hafven I erkänt, när I
med fosterländsk beredvillighet lemnat
större. delen af de anslag, som jag äskat
för materiel, befästningar och specialvap-
nens utveckling, men den ännu vigtigare
förstärkningen i lefvande kraft; som borde
vinnas genom värnepligtens utsträckning,
är för tillfället omintetgjord genom upp-
ställandet af förbehåll, som hvarken riks-
dagen i sin helhet antagit eller jag skulle
kunnat godkänna. En samvetsgrann vård
om - rikets välfärd: medgifver dock icke
något dröjsmål med landtförsvarets slut-
liga ordnande. Till yvterligare behand-
ling af detta ärende, nog vigtigt att för
sig påkalla env odelad uppmärksamhet af
folkets samlade ombud, är jag derföre
betänkt att, om oförutsedda hinder icke
möta, sammankalla en. urtima riksdag,
förvissad som jag är, att ingen iblaad
eder vill undandraga sig de mödor och
uppoffringar, som derifrån äro oskiljakti-
ga, allenast en ökad trygghet sålunda
kan åt fosterlandet beredas.
Jag förklarar härmed detta lagtima
riksmöte afslutadt och förblifver eder
gode herrar och svenske män, med all
kunglig nåd och ynnest städse välbe-
vågen.