fots vid soldaternas sida. Uffe var en af de
främsta; hans själ brann af sorg och harm
öfver Viggos olycka. Midt igenom mossen
framgick ett djupt och bredt dike; Uffe sprang
deri, vattnet nådde homom ända till bröstet
och geväret måste han hålla högt öfver huf-
vudet; de andra följde hans exempel. Ännu
ett stycke framåt — och de hade mossen
bakom sig. Då störtade fanbäraren till mar-
ken tätt invid Uffes fötter, träffad af en kula.
Uffe fattade det vacklande baneret och lyf-
tade det högt upp i luften, han brydde sig
icke mera hvarken om gyttja eller dy eller
kulor, utan ryckte framåt och nådde oskadd
foten af Dannevirke, följd i hack och häl af
den öfriga truppen. Men nu ansågo preus-
sarne det icke vara rädligt att längre bibe-
hålla sin ställning, de flydde hufvudstupa ut-
för andra sidan af vallen, medan danskarne
stormade fram. Snart stöd Uffe på Danne-
virke med dannebrogen i sin hand; och de
tappra vapenbröderna slöto en ring omkring
honom. Preussarne flydde så skyndsamt som
möjligt öfver slätten, men mången af dem
måste ändå bita i gräset, ty nu var det dan-
skarnes tur att skjuta.
Emellertid framryckte på den breda lands-
vägen från Rendsborg preussiska kolonner i
tätt slutna leder, oeh en häftig gevärseld bör-
jade åter. Uffe bar fanan fram längsefter
Dannevirke ; stora och mäktiga känslor rörde
sig i hans hjerta, ty nu hade han plötsligt