Riksdagen och folkskolan.
Det yttras ofta både i tal och skrift att
landet hyser det varmaste intresse för folk-
skolan; men att denna värme icke genom-
trängt ledamöterna af statsutskottet samt
öfrige medlemmar af kamrarne har synts af
den tumning riksdagen låtit k. m:ts propo-
sition angående vissa förändringar i nu
gällande folkskolestadga vidkiännas, dervid
folkskolan — detta hvita barn, som alla
vilja klappa — haft stora skäl utbrista:
bevare mig Gud från mina vänner!
Det har länge varit och är en allom be-
kant sak, att under det fordringarne mer
och mer stegra!s på folkskolan och dess
lärare, ja, under det man af dessa lärare i
åtskilliga hänseenden börjat fordra en
pedagogisk utbildning, hvilken inom den
lärda skolan ännu endast betraktas såsom
ett önskningsmål, har man låtit dem dragas
med så knappa ekonomiska vilkor och så
dystra framtidsutsigter, att något liknande
icke finnes inom någon annan sfer af offent-
bg verksamhet. Ifriga men ödmjuka på-
minnelser från den svagt aflönade folkskol-
lärarekåren hafva tidt och ofta förnummits.
Kom så den kungl. propositionen, gående
derpå ut att den folkskolelärare som i fem
år med nit och skicklighet skött sin tjenst,
skulle tillerkännas en löneförhöjning af 100
rdr. Detta var nu visserligen icke mycket;
men för den med 400 rdr aflönade läraren
var det dock ett icke oväsentligt plus. All
möjlig anledning var att riksdagen skulle
godkänna denna billiga önskan em någon
förbättring af folkskolelärarens knappa lön.
Den utgång frågan fått bar emellertid bragt
mången glad förhoppning på skam. De nakna
fakta, hvilka bevisa huru pass allvarligt man
menar med de granna fraserna, äro följande:
i strid mot k. m:ts proposition :har föresla-
gits och godkänts, att efter 19 års oförvit-
lig tjenstgöring i folkskola (k. m:ts proposi-
tion afsåg efter 5 års) folkskolelärarens
minimilön bör utgå med 500 rår årligen,
men — äran af detta tillägg är representa-
tionens ensak — mot skyldighet att läse-
tiden utsträckes till 10 månader, i stället för,
såsom hitintills, 8. En helt enkel analys
af förhållandena visar, att resp. församlingar
genom detta stadgande undgå att göra någon
uppoffring i och för sina folkskolelärares bättre
aflöning. Ty enligt nu gällande författningar
har läraren att såsom minimilön uppbära 400
rdr mot skyldighet att undervisa 8 månader om
året. Utsträckes läsetiden ytterligare 2 må-
nader, godtgöres han derför med 4 tunnor
spanmål, motsvarande minst 46 rdr, Re-
dan nu åtnjuter alltså den lärare som unr-
dervisar 10 månader om året i årlig lön
440 å 450 rdr. Den föreglagna lönetill-
ökningen å 100 rdr skall utgå med 50 rdr
i form af statsanslag och 50 rdr genom ut-
debitering inom församlingen, Församlingen I