Hvarjehanda nyheter. Ett småländskt födgen). I onsdagsnumret af Grenna tidning läses följande ördagrannt efter originalet afryckta Salmonibret: ee? sJönköping dew IT april 1871 Herr J. Molin! Grenha. Jag tenker mig att tilkänna gifva iGrenna tidning att jag nesta vicka kommer till Grenna för att uppköpa hafre — — Som jag vet att H Hoch Herr Petter son har uppgjort flere kontrakter till det pris som håfren kommer dtt bötaläs med iderda och nesta Månad — SV är det tröligt att jag gör Herrarne en tjenbar förlust med met uppköp i Grenna — Ty jag tenker att betala 105 öre per 20 skålp Skulle derför Herrarnpe velja gifvå mig 500 rdr för att jag icke skall fördartva:Herrarnes go da hafrepriser. Så var god deromBnarast mig meddela. enn OR DVR Högaktnin gsfullt C. Bäckdahl. Här omHågonsin torde man Kunna anmärka att retlexionerna Bora sig SJölrfva. Motstycke till denna-fräckhet torde emellertid vara svårt alt uppleta. g Hets t Från diplomaternas verld borättar Göteborgs Handelstidnings Berlinkorrespondent följande historia: . Lord Loftus, den exgelska :gesandten vid hofvet i Berlin, har -plötsligt.begifvit sig.sina färde, för att ej mera återvända, Om anledningen härtill berättas ön temligen Undörtig historia. Det säges, att lorden med några af sina här befintliga landsmän, som gerna ville se franska krigsfångar, färit ut till Spandau, för att besöka fång-lägret, naturligtvis inkognito. Dit anlände, -hade -engelsmännen: blitvit invecklade i-Atskilligt obehagliga äfventyr. Så hade en af dem, efter att ha passerat förbi den preussiska posten, velat hoppa öfver barridren, sont omgifver lägret. Min herre) här är ingen genomgång, säger landtvärnsmannen. John Ball bekymrar sig ej derom. Var god och gå tillbaka — jag får ej tillåta, att ni här beträder lägret! John Bull förblir hårdnackad. Jag varnar er ännu en gång och måste eljest göra bruk af mitt vapen — Jag är engelsman och tänker göra hvad jag vill. — Öch jag är skyldig följa min instruktion och ämnar göra det. I samma ögonblick, som engelsmannen ändock gör språnget öfver barriören, störtar han, träffad af ett kolfslag, till marken. Det endast få ögonblick varande uppträdet lockar de-öfriga engelst männen, men äfven postens kamrater, till skådeplatsen. En af engelsmännen söker göra sig förstådd af fraosmänden innanför barridren; men hans uppmanivg till dessa att kasta sig-öfver les-prussiens,; uppfattas äfven utaf en af landtvärnsmännen, och tyvärr blefvo nu engelsmännen — den ädle lorden ej undan: tagen — invecklade i en tumultuarisk scen, i hvilken den engelska boxkonsteningalunda segerrikt kan göra sig gällande mot de markiska knytnäfvarnes väldiga kräft. Återkommen till Berlin, skall lord Loftus inför furst Bismarck skriftligen ha gifvit uttryck åt sitt missnöje med detta äfventyr och isybnerhöt håfva anhållit om upprättelse ät Si landsmau för koltslaget. Men: Bismarck ingick ej härpå, hans svar skall helt kort och godt hafvarvaritsatt posten endast töljt sin instruktion och att han för det punktliga uppfyllandet af sin pligt genast blifvit befordrad till