— 4142 —
han dem genast taga plats vid bordet. Viggo
ursäktade sig för det hån måste försvinna
på en half timme — han hade nemligen; säde
han, ett bref att eXpediera — men sedan
skulle han Komma tillbaka.
Man hädö velat att Palle skulle intaga
högsätet, eftersom han var den som betälade
kalaset. Han skötte sitt kall såsom värd
mycket förträffligt, Höll flöra granna tal och
föreslog till afsjängande många glada sånger,
som slögo mycket än på åhörarne. Ett par
trätor, som höllo på att uppstå mellan några
af gästerna hade han förstätt att afböja på
ett humöristiskt sätt. Men nu började punschen
göra sin verkan, blodet blef varmare, de talande
mera högröstade, och i dispytens hetta glömde
man ibland bort den uppihärksamhet som mar
var skyldig Palle.
Då Viggo kom tillbaka, diskuterades som
ifrigäst frågan, om preussarne skulle anfalla
och hvar man i sådan händelse borde möta
dem. -Om den första delen af frågan var man
ense, nemligen att preussarne icke skulle an-
fallä; ett par erstaka röster som höjde sig
för en motsatt Möning, blöfvo på ett lysande
sätt tystade af Palle; som lät några ord utid-
falla sig om nervsvaäga och hysteriska pör-
soner, som säge spöken midt på ljusa dagen.
Men den andra delen af frågan, nemligen
livar man borde möta fienden, framkallade en
desto lifligare meningsstrid. Visserligen Hade
frågan ingön pråktisk betydelse, eftersom man