-—— (RA
var ense om att man ej skulle komma att
möta honom, men den hade.en--teoretisk be-
tydelse, och som bekant försvarar: man: ofta
de teoretiska satserna med större -ifver än de
praktiska, ty de sednare kunna bevisa sig
sjelfva, men de kunna ej de förra göra. Man
delade sig i två partier, af hvilka det mindre
påstod att man borde intaga en- ställning på
höjderna norr om Slesvig, som betäckas af
Dyrehayen och; Pölhegn. och framför hvilka
ligga en vidsträckt slätt; man måste visser-
ligen härigenom genast uppgifva Dannevirke,
men fick i ersättning en stark och fördelaktig
ställning. Flertalet ansåg deremot att man
på intet vilkor borde uppgifva Dannevirke;
ty hvad som här fattades i afseende på posi-
tionens styrka, ersattes. genom inflytelsen af
de rika historiska minnena.
Palle var måhända den ifrigaste bland dem
som höllo på Dannevirke, och han talade med
sådan värma och hänförelse om den danska
nationalandan, hans yttranden syntes genom:
trängda af en så lågande fosterlandskärlek att
han till sist vann de allra flesta för sin me-
ning. Blott en gammal major, som tillfälligt-
vis kom in, då striden var: full gång, ville
icke låta sig öfverbevisas, utan fortfor med
den största envishet att förfäkta den mot-
satta meningen. Han ville icke erkänna an-
dra försvarsmedel än löpgrafvar och pålvork,
kanoner och refflade gevär — den som var
bäst försedd med sådana saker, han kunde