här. Han var också herde och brukade vakta får på Lyrskovsheden. En qväll temligen sent förde han sin hjord öfver Dannevirke, det var en qvalmig sommarafton, och luften var tryckande. Då hände att han plötsligt blef så trött att han lade sig ned i gräset på vallen för att hvila sig en stund, medan fåren spridde sig öfver Dannevirke för att beta. Ett tu tre fick han höra ljudet åf en starkt trafvande häst, och då han vände sig om, blef han varse en ståtlig dam på en mjölkhvit springare, som kom farande utefter vallen i vild galopp, åtföljd af tvenne andra skepnader. Han fick knappast tid att huka sig ned, förrän skaran for öfver haus hufvud, dock utan att göra honom någon skada. Men fåren skingrades i sådan hast att flera af dem störtade utför vallen och bröto Halsen af sig. Så straffade honom drottning Thyra för det han hade vanhelgat hennes vall genom att låta sina får beta derpå. a — Men herden, som nyss gick förbi oss, tycktes inte vara rädd för henne, anmärkte Uffe. — — Han säger att han aldrig har sett till drottning Thyra och menar att -hon numera alldetes har upphört att vakta sin vall; dock skule han säkerligen vara mindre modig utter solnedgången. . Uffe försjönk i tankar; han låg en stund och grubblade öfver att Thyra icke längre vaktade sin vall. Rundtomkring såg det så