här. Han var också herde och brukade vakta
får på Lyrskovsheden. En qväll temligen sent
förde han sin hjord öfver Dannevirke, det var
en qvalmig sommarafton, och luften var
tryckande. Då hände att han plötsligt blef
så trött att han lade sig ned i gräset på val-
len för att hvila sig en stund, medan fåren
spridde sig öfver Dannevirke för att beta.
Ett tu tre fick han höra ljudet åf en starkt
trafvande häst, och då han vände sig om,
blef han varse en ståtlig dam på en mjölk-
hvit springare, som kom farande utefter vallen i
vild galopp, åtföljd af tvenne andra skep-
nader. Han fick knappast tid att huka sig
ned, förrän skaran for öfver haus hufvud,
dock utan att göra honom någon skada. Men
fåren skingrades i sådan hast att flera af dem
störtade utför vallen och bröto Halsen af sig.
Så straffade honom drottning Thyra för det
han hade vanhelgat hennes vall genom att
låta sina får beta derpå. a
— Men herden, som nyss gick förbi oss,
tycktes inte vara rädd för henne, anmärkte
Uffe.
— — Han säger att han aldrig har sett till
drottning Thyra och menar att -hon numera
alldetes har upphört att vakta sin vall; dock
skule han säkerligen vara mindre modig utter
solnedgången. .
Uffe försjönk i tankar; han låg en stund
och grubblade öfver att Thyra icke längre
vaktade sin vall. Rundtomkring såg det så
-