— 411 —
stilla och fredligt ut, det enda. som tydde på
Krig var ett mindre antal soldater som på
något äfstårid uppkastade en Yten skans. De
talade högt, och ljudet af deras röster trängde
genom den stilla aftonluften ändå till det
ställe; def Uffe och Viggo befunno Big. pr
— Månne Här verkligen skulle Kömnia. att
stå ett slag igen? sade Uffe.
— Ja, men det sker åtminstone inte i det
här Kriget; svarade Viggo. Tyskarne ånfallå
öss inte här. Oaktadt alla preussårnes Hotel-
ser komma de säkert att inskränka sig till
en skenmanövrer för att få fred hemma i sitt
eget hus. Kaänske är Hela kriget i sjelfva
verket rödan förbi; Jag skulle för min del
inte heller ha någonting eniot att komma her
ige.
Är du allaredan trött på kriget? frågade
Uffe.
— Jag skall säga dig, svarade Viggo, att
jag förlofvade mig dagen innan jag for hem-
ifrån, med den våckrastö flicka du kan tänka
dig — Vigrid; heter hon, är det inte ett för-
tjubande nämn ? — Och — — är du sjelf för-
lofyad?
Uffe skakade på hufvudet. :
— Jaså; då kan du inte förstå mig. För
öfrigt är det ingen lycka för dig att våra utan
fästmö; då kan ej föreställa dig, hura utom-
ordentligt angenämt det är att vara förlofvad.
Jag begriper sannerligen inte att du ej Har
förlofvat dig. —