andliga ting. Då du delar sanningens ord, har du isynnerhet tvenne hufvndvillfarelser att akta dig för och att bekämpa. Somliga vilja nemligen att presten skall endast predika lagen. De tio Guds bud, heter det från den sidan, skola väl inskärpas, läran om pligterna mot medmenniskor och samhället städse predikas; och på så sätt skall menniskan väl långsamt men säkert lära sig allt det, som med ett gemensamt namn benämnes: medborgerliga dygder. Kristus har likväl tydligen brutit stafven öfver en sådan rättfärdighet och sagt till sina lärjungar, att om deras rättfärdighet icke vore någon bättre än denna, så skulle de aldrig komma i himmelriket. Och denna slags rättfärdighet liknar han dessutom vid de hvitmenade grifter, som innantill äro falla med all orenlighet. Den andra hufvudvillfarelsen är den, att somliga vilja hafva endast evangelium predikadt, och såmedelst få en och annan älsklingssynd bemantlad, under sken af kristlig frihet. Dessa höra till dem, om hvilka Jesus säger: Icke varder hvar och en kommande in i himmelriket, som säger till mig: Herre, herre; utan den, som gör min faders vilja. Denna ytterlighet är lika farlig som den förra. Du bör således predika Herrans lag, så att syndar ren må i den; liksom i en spegel, se sin nakenhet; men du bör ock predika Hans evangelium, att stärka den svaga och för den, som är längre kommen, fullborda helgelsen i Guds räddhåga. Men hvem förmår närmare föreskrifva huru du skall förhålla dig i alla ditt embetes pligter: i predikandet, i undervisandet, i den enskilda själavården. .Det skulle fordras en regel för hvarje särskilt fall. Den bästa regeln är dock den egna, mogna erfarenheten och derpå syftar apostelen då han säger: vinnlägg dig att bevisa dig Gudi en bepröfvad arbetare. Men det är icke nog med att bevisa dig vara en bepröfvad arbetare, som rätt delar sanningens ord. Om än du förhåller dig så, att du icke af menniskor blir straffad för en lefnad, som står i strid med den hära du predikar, så har du dermed icke uppfyllt allt, hvad öfverherden af dig fordrar. Åhörarne ha ett skarpt, ja, kanske alltför skarpt öga riktadt på prestens lefverne. Man fordrar at honom en fullkomlighet, som icke här i lifvet kan uppnås; man fordrar af honom alla de dygder, man tror sig sjelf kunna undvara. Du måste således i allt ditt görande och låtande vara försigtig, att du icke blir någon till förargelse; ty ve den genom hvilken förargelse kommer, och dubbelt ve öfver den förargelseväckande. om han är satt att vara androm en föresyn. Mycket, för andra kristna tillåtet, måste du således afhålla dig från; det är dig icke allt nyttigt. En endå timmes vårdslöshet af dig kan nedrifva allt hväd ett helt års ansträngande arbete uppbyggt. Du bör derför icke allenast bevisa dig Gudi en beprötvad, utan ock en ostraffelig årbetare, som rätt delar sanningens ord. TLåtom oss bedja Gud härom, med honom och för honom.