andliga ting. Då du delar sanningens ord,
har du isynnerhet tvenne hufvndvillfarelser att
akta dig för och att bekämpa. Somliga vilja
nemligen att presten skall endast predika la-
gen. De tio Guds bud, heter det från den
sidan, skola väl inskärpas, läran om pligterna
mot medmenniskor och samhället städse pre-
dikas; och på så sätt skall menniskan väl lång-
samt men säkert lära sig allt det, som med
ett gemensamt namn benämnes: medborgerliga
dygder. Kristus har likväl tydligen brutit staf-
ven öfver en sådan rättfärdighet och sagt till
sina lärjungar, att om deras rättfärdighet
icke vore någon bättre än denna, så
skulle de aldrig komma i himmelriket. Och
denna slags rättfärdighet liknar han dessutom
vid de hvitmenade grifter, som innantill äro
falla med all orenlighet.
Den andra hufvudvillfarelsen är den, att
somliga vilja hafva endast evangelium predi-
kadt, och såmedelst få en och annan älsk-
lingssynd bemantlad, under sken af kristlig
frihet. Dessa höra till dem, om hvilka Jesus
säger: Icke varder hvar och en kommande in
i himmelriket, som säger till mig: Herre, herre;
utan den, som gör min faders vilja. Denna
ytterlighet är lika farlig som den förra. Du
bör således predika Herrans lag, så att syndar
ren må i den; liksom i en spegel, se sin na-
kenhet; men du bör ock predika Hans evan-
gelium, att stärka den svaga och för den, som
är längre kommen, fullborda helgelsen i Guds
räddhåga. Men hvem förmår närmare före-
skrifva huru du skall förhålla dig i alla ditt
embetes pligter: i predikandet, i undervisan-
det, i den enskilda själavården. .Det skulle
fordras en regel för hvarje särskilt fall. Den
bästa regeln är dock den egna, mogna erfaren-
heten och derpå syftar apostelen då han sä-
ger: vinnlägg dig att bevisa dig Gudi en be-
pröfvad arbetare.
Men det är icke nog med att bevisa dig
vara en bepröfvad arbetare, som rätt delar
sanningens ord. Om än du förhåller dig så,
att du icke af menniskor blir straffad för en
lefnad, som står i strid med den hära du pre-
dikar, så har du dermed icke uppfyllt allt,
hvad öfverherden af dig fordrar. Åhörarne
ha ett skarpt, ja, kanske alltför skarpt öga rik-
tadt på prestens lefverne. Man fordrar at ho-
nom en fullkomlighet, som icke här i lifvet
kan uppnås; man fordrar af honom alla de
dygder, man tror sig sjelf kunna undvara.
Du måste således i allt ditt görande och lå-
tande vara försigtig, att du icke blir någon till
förargelse; ty ve den genom hvilken förar-
gelse kommer, och dubbelt ve öfver den
förargelseväckande. om han är satt att vara
androm en föresyn. Mycket, för andra kristna
tillåtet, måste du således afhålla dig från;
det är dig icke allt nyttigt. En endå timmes
vårdslöshet af dig kan nedrifva allt hväd ett
helt års ansträngande arbete uppbyggt. Du
bör derför icke allenast bevisa dig Gudi en
beprötvad, utan ock en ostraffelig årbetare,
som rätt delar sanningens ord. TLåtom oss
bedja Gud härom, med honom och för honom.