En folkfest i Tuilerierna. Den 6 maj öppnade kommunen det kejserliga palatset för allmänheten till beseende mot afgift af en half frank för person och lät derjemte gifva en konsert, hvartill mot särskild afgift erhölls tillträde. Inkomsten användes till de sårades förmån och till de stupades efterlemnade. Första dagens företeelser beskrifvas så af en engelsman som är god rojalist: I följd af ett anslag å husknutarne i Paris inträdde jag denna morgon genom porten till den eljest för allmänheten icke tillgängliga dolen af Tuilerierträdgården, och i sällskap med en massa medborgare af alla samhällsklasser passerade jag de våningar, som för endast nägra få månader sedan innehades af f. d. keji saron och hans gemål. Den tryckta inbjud ningen tillkännagaf att vi skulle få se de rum, hvilka tyraonen hade bott, för den billiga afgiften af 50 centimer; men att, ifall vi ville köpa biljetter till konserten — ,,genom att användas för sådana tillställniogar kunna dessa salonger till sist bli af nytta för folket, hette det på affischen — skulle vi gratis få vara med om denna extra förevisning. Jag tog eu konservbiljets och föjjde med den väldiga strömmen af menniskor, tillhörande alla möjliga nationer och samhällsklasser, och hvilkas anmiärkvingar öfver hvad de sågo voro högst uppbyggliga. Der förekommo minuthandlare och deras hustrur, som voro förtjusta öfver att få vara med om den ringaste förströ else, herråt i nationälgärdeskyxor och medborgareblus, hushällerskor som bagapade och beundrade allting; der förekomwo grannt utstyrda damer i hattar efter sista modet och charmanta stärk-kjolar, som krcitiserade gardi