riksstatens fjerde hufvudtitel, innefattande dels de ordinarie anslag, i hvilka ingen förändring vid denna riksdag blitvit ifrågasatt, dels ock sådana framställningar. hvilka hvarken utgjort föremål för behandling af försvarsutskottet eller blifvit besvarade i statsutskottets föregående betänkande angående anslagen till landtförsvarsdepartementet. Utan diskussion godkändes k; mits af utsköttet tillpiyrkta Propositioner, att anslaget till löneförPattringar vid indelta armån, 100,000 rdr, måtte jemväl för år 1872 i riksstaten upptagas, äfvensom att de ordinarie anslag under förevarande hufvudtitel, i hvilka förändring ej ifrågakommit, måtte bestämmas till enahanda belopp, som vid nästlidne riksdag uppfördes. I ötlighet möd utskottets fötslag afslogs; likaledes wutsn diskussiön, det af k, in:b öskadg åäsiag, 138,000 rdr, till uppförande af stall och ridhus i Landskrona. veremot utspann sig en temligen långvarig diskussion om samma utskotts hemställan, att riksdagen skulle på det sätt bifalla k. m:ts framställning om ett extra anslag af 2,771,640 rår till utredningspersedlar åt beväringen, att. för detts ändlamål beviljades ett belopp af R08,320 rdr, hvaraf såsom extra anslag för år 1872 skulle anvisas en summa af 400,000 rdr. Hrir Sven Nilsson i Österslöf, Jöns Pehrsson och Uarl Ifvarsson ansågo, att ifrågavarande behot vore beroende af den allmänna värnepligtens antagande, och att då försläget härom af riksdagen blifvit förkastadt, fre också, önligt dessa talares förmetlande, frågan om änslaget till munderingspersedlar för bevärinLek att anse som förfallet, Äfven hrr Mankel och Hierta funno, att man utan våda kunde uppskjuta denna fråga till om atindh riksdag, ehuru begge måsto medgifva, att utredningspersedlar Voro nödiga för att man skulle hafva någon nytta af beväringen. Den sistnämde talaren trodde också, att det nästan kunde gå för sig att före sielfva mobiliseringen anskaffa nämda persedlar. andra sidan erinrade hrr Passc, Mannerskante; af Schmidt, Almqvist, John Ericsson; Jar Andersson, Gripenstedt, statsråden Bergström och Alströmer, att det vore ett nödvändigt vilkor för beväringens användbarhet, att beklädnad och utredning funnes att tillgå för så stor styrka, som i händelse af mobilisering skulle i första hand komma att i tjenstgöring inkallas, att denna styrka utgjorde trenne åldersklasser af beväringen, af hvilka den ena komme att förläggas i depoter, att beklädnadsoch utredningspersedlar nu ej funnes för mer än tvenne åldersklasser, 36,000 man, att beväringens fälttjenstöfningar hittills endast med största försigtighet kunnat till vägabringas i anseende dertill, att beväringen saknade skyddstält, samt att ifrågavarande beliof ej hade någonting gemensamt med antagandet eller förkastandet af beväriogslagen, emedan vi i hvilket fall som helst måste hafva vårt försvar i det skick, att det kunde användas. Resultatet af öfverläggningen blef, att utskottets hemställan bifölls med 85 röster mot 71. — Första kammaren biföll allt hvad utskottet töreslagit, utan att derom inlåta sig i någon öfverliggning, I går afton kl. 7—half 8 hade båda kamrarne sammanträden. Förstr kammaren biföll statsutskottets utlätande fir 8, angående förraltningskostvaderna vid statens jernvägsbyggrader, samt stats. och bevillnings utskottens ar 2, angående folkskoleafgiftens uppförande åsom statsinkomst, bordlade lagutskottets mem. nr 27, angående förslag till sammanemkning af skiljaktiga beslut rörande fattigrården, och återremitterade, på yrkande af ur Berger, Funck, Henning Hamilton och Fröman, statsutskottets utlåtande nr Sö, rö ande utdelning af riksdagstrycket. I andra kammaren egde endast bordläggliogar rum, Den nya fattigvårdsförordningen. I anedning af. kamracnos olika beslut i 1 och 17 22 f den nya fattigvårdsförordningen har lagutskotet sökt göra en sammanjemkning och föreslagit amrarne att, med frängående af förut fattade slut, förena sig hvad 1 2 beträffar om följande rdalydelse : Befinnes minderårig ellor den, som i följd af ål lordom, k sinnessjukdom, vanfö