han fick en välsmaklig måltid hos fru Essel-
bach. Björn och Uffe deremot voro inga kost-
föraktare, utan åto dugtigt af fläskpannkakan,.
Efter slutad måltid gick Björn ut för att
helsa på några landsmän, som tillhörde en
annan bäåtaljon ; Uffe lade sig på sängen för
att få en stunds hvila. Han hade nyss in-
slumrat, då dörren öppnades och korporalen
inträdde. Uffe sprang genast upp och helsade
på militäriskt vis, men korporalen nödgade
honom att åter slå sig ned på sängen, i det
han sade:
— Låt de der narraktigheterna vara, tills
vi träffas på exercisplatsen; här äro vi jemn-
likar. Då jag såg er i dag, fick jag lust att
göra er bekantskap och tog derför reda på
hvar ni hade ert qvarter. Säg mig nu först,
hvad heter ni?
— Uffe Hjelm.
— Då kallar jag er Uffe, och ni kallar mig
för Viggo, och så ska vi vara du med hvarann,
eftersom vi äro vapenbröder... Der är min
hand.
— Du! sade Uffe och .slog till.
— Du! upprepade Viggo och tryckte kraf-
tigt hans hand.
— Berätta mig nu, hvem du är och hvad
du är samt mera af det slaget, sade Viggo
derefter.
Uffe talade om för honom hvad han önskade
veta; och Viggo redogjorde sedan för sina
familjförhållanden. Han var son till en jäg-