das, skall förhöjas från 80 rdr till 150 rdr. — das, så s från 80 rdr till 150 rdr. — TT var för den mindre summan, 3 S6 (65 i skottets förs! et 44 er (17 i första och 123 i andra) 94 (75 i första och 19) i andra) bestämdes stämpelafgiften för fullmakt för kyrkoherde att Vara prost öfver egen församling från nu stadgade 15 till 50 rdr. -— Minoriteten röstade för nu gällande afgift. Med 123 röster (8 i första och 115 i andra) mot 114 (84 i första och 30 i andra) beslöts att förhöja den stämpelafgift, som enligt nu derom gällande förordning skall åsättas miätarebref med 75 öre å inhemska eller dermed lika berättigade utländska fartyg och båtar och med 1 rdr 50 öre för andra utländska fartyg och båtar, till I rdr för de förra slagen och 2 rdr för de sistnämnda. — Minoriteten ville bibehålla nu gällande stämpelafgift för mätarebref. Efter voteringarnes afslutande afgjorde andra kammaren åtskilliga från statsoch lagutskottet inkomna betänkanden. I öfverensstämmelse med hvad första kammaren beslutat, godkändes k. m:ts propositioDer om utbetalning af ett till vägförbättringsarbete i Kristianstads län beviljadt statsbidrag, om försäljning af ett postverket tillhörigt kolmagasin i staden Ystad samt om upplåtande till Skede socken af en jordrymd från länsmansbostället l mantal Ekekull Lillegården nr 3 till skolhusplan och planteringsland för en folkskola. Likaledes godkändes statsutskottets af första kammaren redan gillade hemställan om 600 rdr till netarien D. M. Sandahl för upprättande af en förteckning öfver de tryckta riksdagshandlingarne. Deremot afslog kammaren väckt motion om upphörande af hoverieller arbetskyldigheten till kungsgårdar och militieboställen i de skånska länen, äfvensom statsutskottets förslag att åt riksgäldsfullmäktige uppdraga att låta inrätta en ny värmeledningsoch luftvexlingsapparat under golfvet i kamrarnes sessionsrum. Beslutet rörande sistnämda fråga fattades med 79 röster mbt 58, hvilka sistnämda afgåfvos för ett af hr Tranchell formuleradt förslag att riksgäldsfullmäktige skulle inbjuda sakkunniga personer att uppgöra planer och kostnadsförslag för en ändamålsenlig reglering af värme och frisk luft i kamrarnes samlingssalar, För afslag talade hufvudsakligast hrr Sparre, Leijer, Sjöberg, Liss Olof Larsson och Granlund, dervid särskildt framhölls att andra kammatens samlingsrum är alldeles för litet för den stora mängd menniskor, uppgående med åhörarne till 350 å 400, som der samtidigt vistas hela dagar. Hr Tranchells förslag försvarades af hrr Posse och Dahm. Hr Liss Olof Larsson upplyste att vid 1869 års stat uppgick kostnaden för experimenterna med värmeledningsapparaten i riksdagshuset till 45,500 rdr. Härtill kommer den icke obetydliga summa, som för samma ändamål under fjolåret användes. Då kamrarne i denna fråga stannat i olika beslut, har den sålunda förfallit, Faltigvårdsfrågan började i går diskuteras af första kammaren. Vid första paragraten framställde hr IHasselyrkande på bifall till sin reservation, men med den ändring, att ordet själssjuk skulle utbytas mot ordet sinnessjuk. Häri understöddes -han af hrr va Möller, Reutersvärd och von Koch, hvilken sistnämnde anmärkte, att det nya förslaget vore till sin karakter kommunistiskt, och hvad kommunismen åstadkomme i ett samhälle, såge man nu i Frankrikes sorgliga förhållanden, Hr statsrådet Wennerberg anmärkte, att då man talar om kommunism, förgäter man vanligen, att kommunismens kärna dock är en ädelsten, hvarom sedermera spuunits smutsiga och trasiga trådar: denna ädelsten är kristendomens bud: du skall älska din nästa såsom dig sjelf — och den fattigvårdslag, som ej hvilade på denna grund kan ej tänkas i ett kristet land. Vidare betonade talaren, att fattigdom eller oförmåga att försörja sig, icke absolut oförmåga till arbete, borde vara den qvalifikation, som samhället skulle taga i betraktande, när det ville komma den behöfvande till hjelp, ty cljest skulle hjelpen i allmänhet komma för sent. andra sidan borde saken icke så uppfattas, som här vore fråga om något obligatoriskt åliggande för samhället vis å vis den enskilde, utan endast ett legalt ordnande af kommunens och statens förhållande inbördes i afseende på fattigvården, nemligen i hvilka fall kommunen ensam hade att ombesörja denna och i hvilka fall kommunen hade rätt att fordra statens mellankomst. På samma sätt hade saken blitvit uppfattad inom Danmark, Preus sen, Baiern, Belgien och Scbleswig-Holstein, ur hvilka länders fattigvårdslagar talaren uppläste utdrag. Hrr Beckman och von Ehrenheim talade för k. m:ts förslag, likaledes hr Trolle, som dock någct lutade åt den mening, hr Hasselrot uttryckt. Hr Henning Hamilton ville en modifikation af den reservation, hr Carln gjort mot utskottets förslag. Hr Bildt, som sade sig närmast sympatisera med det yrkande, hr Hamilton haft, anmärkte dock, att denna vigtiga fråga framkommit väl sent under riksdagen, hvadan han anhöll om framställande af proposition om återremiss. Hr Hasselrot uppträdde mot att det bud, hr Wennerberg citerat, skulle uteslutande och ensidigt läggas till grund för den legala fattigvården; på det skulle blott den frivilliga, enskilda fattigvården stöda sig. Hr Dickson anmärkte, att det ej låge så mycken vigt vid fattigvårdsförordningar som ej mer vid fattigvårdsstyrelser, men med dessa är det ej väl bestäldt inom de flesta kommuner i vårt land. Man har talat om, att det uya förslaget vore kom munistiskt, men hvad vore då den gamla fattigvårdslagen, som gifver den fattige rätt att under missväxtår o. d. pocka på att samhället skall bereda honom arbetsförtjenst! Detta, som väl vore kommunism af renaste natur, vore nu borttaget i förslaget till den nya lagen. Den samla lagen har ofta rent af skanat fat