uniformen, helst med en trekantig hatt på hufvudet med stora röda plymer uti, och vara en helvetes karl. Kaptenen hade vidrört Uffes ömmaste punkt, och denne svarade derför något buttert: — Jag vet väl att jag inte kan slåss i svarta kläder. — Nå, nå, jag menade inte illa med hva : jag sade; ni är så fasligt kort om hufvudet. Laga ni bara att ni är ombord på Hekla i morgon bittida, så skall jag nog dra försorg om uniformen och allt det öfriga, så snart vi kommit till Slesvig. I dag har jag inte tid dermed, Jag har åtskilligt som skall vara färdigt före afresan, och man har ej bestått mig något annat, biträde än det som de der tvä dromedarerna kunna lemna. — Kanske jag kan hjelpa er med något? — Ja, hör på, det var ingen dålig ide, och ett gladt leende upplyste kaptenens ansigte. Jag skall säga er, allt måste gå i en bast; i gär reste både korporalerna och sergeanterpa med bataljonen, och nu skulle vi ha räkenskaperna för de sista dagarne klara, innan jag sjelf bryter upp. För sådant ändamål har man lånat mig de der två bufflarne från sjette bataljonen, som knappt kunna räkna till fem och derför bara ställa till oreda, i stället för att göra mig någon nytta. Förhållandet var att de två underofficerarne skulle göra i ordning räkenskaperna, hvilket de också säkerligen skulle ha gåttiland med,