uniformen, helst med en trekantig hatt på
hufvudet med stora röda plymer uti, och vara
en helvetes karl.
Kaptenen hade vidrört Uffes ömmaste punkt,
och denne svarade derför något buttert:
— Jag vet väl att jag inte kan slåss i
svarta kläder.
— Nå, nå, jag menade inte illa med hva :
jag sade; ni är så fasligt kort om hufvudet.
Laga ni bara att ni är ombord på Hekla i
morgon bittida, så skall jag nog dra försorg
om uniformen och allt det öfriga, så snart vi
kommit till Slesvig. I dag har jag inte tid
dermed, Jag har åtskilligt som skall vara fär-
digt före afresan, och man har ej bestått mig
något annat, biträde än det som de der tvä
dromedarerna kunna lemna.
— Kanske jag kan hjelpa er med något?
— Ja, hör på, det var ingen dålig ide, och
ett gladt leende upplyste kaptenens ansigte.
Jag skall säga er, allt måste gå i en bast; i
gär reste både korporalerna och sergeanterpa
med bataljonen, och nu skulle vi ha räken-
skaperna för de sista dagarne klara, innan
jag sjelf bryter upp. För sådant ändamål har
man lånat mig de der två bufflarne från sjette
bataljonen, som knappt kunna räkna till fem
och derför bara ställa till oreda, i stället för
att göra mig någon nytta.
Förhållandet var att de två underofficerarne
skulle göra i ordning räkenskaperna, hvilket
de också säkerligen skulle ha gåttiland med,