Underrättelser från Paris. Frimurarnes förmedlitgsförsök blef, såsom man kunde förutse, utan resultat. Enligt hvad ett telegram från Versailles af den 30 april upplyser, mottog Thiers dagen förät två deputerade från de franska frimurarne, hvilka i främsta rummet betonade, att de icke hade någon fullmakt att handla på kammarens vägnar. Thiers svar till dem är hållet i samma ton som hans redam bekanta svar till den republikanska ligans delegerade. Han yttrar deri, att iogen med mor längtan än han motser ett slut på inbördeskriget, men Frankrike kan omöjligt böja sig för någon upprorsmakare. De delegerade måste derför vända sig till kommunen för att få freden återstäld, ty genom kommunen hade den blifvit störd: Om frimurarnes parlamentärer atresa från Paris till Versailles heter det i ett telegra Enligt berättelser från Paris drog den af frimurarne anordnade processionen med grö skande qvistar och hvita fanor från stadshusei, öfver IBlyseiska fälten och till Maillotporten. Då processionen avkom dit, tystnade elden, men vederbörande förständigades att icke närma sig och att man blott skulle mottaga två parlamentärer, hvilka om en stund framträdde och fortsatte vägen till Versailles, Ett anbat telegram berättar, att processionen var en half mil lång och företräddes af musikkår. Frimurarne uppsatte siua bantr på valiarna. Detta hindrade emellertid icke på ringaste sätt stridens fortsättning. Enligt den officiela berättelsen om kommunens sammanträde den 28 april besvarade delegeraden för utrikes ärenden, Pascal Grousset, ett af Courbet väckt förslag, att Grousket skulle utfärda ett manifest till de europeiska makterna, i hvilket de uppfordrades att erkänna kommunen såsom krigförande part, i följande ordalag: Delegationen för utrikes ärenden aaser det ligga något anstötligt uti att göra Europa till ilomare i ett inbördesi krig. Man måste till hvarje pris undvika utlandets inblandning; det skulle vara barnsligt att fordra, det kommunen skulle erkännas såsom krigförande part. Grousset yttrade vidare: Ingen kunde förebrå kommunen eller dess försvarare en enda handling, som vore stridande mot civiliserade nationers krigsbruk. Hans anförande slutade med följande ord: Vi föra krig på lojalt sätt, vi använda inga oberättigade medel, vi nedskjuta icke qvinnor och barn, vi ladda icke kanonerna med brandbomber och gevären med spetskulor och vi döma icke fångarne summariskt. Kommunen gillade Groussets beslut. Efter Paris intagande kommer der att uppstå en icke ringa förvirring. Under det att kommunen oförtrutet reqvirerar och konfiskerar, har nemligen justitieministern Dufaure inför nationalförsamlingen i Versailles framlagt ett lagförslag, som förklarar all i Paris med beslag belagd egendom för oförytterlig Sådan egendom skulle således beständigt kunna återfordras. . De personer, som deltagit i be slagen, eller förstört offentliga aktstycken skola underkastas det straff, som ilag stadgas. Nödvändigheten af detta förslugs antagande er: kändes. Versailles-trupperna kunna ändtligen uppvisa en framgång. Fort Issy är i deras händer. Från Versailles afsändes den 30 april på morgonen följande depesch: Två brigader af regeringens trupper hafva förliden natt eröfrat Issys park, slott och kyrkogård, hvarvid de gjorde 100 fångar och togo 8 kanoner samt on mängd ammunition. De federerade ledo betydliga förluster i döda och sårade; Vervilles:trupperna förlorade deremot endastömt kring 20 döda och de. Issys kyrkogård ligger omkring 600 fot irän fästet med samma namn, hvars intagande nu tyckes vara omedelbart förestående,