Underrättelser från Paris.
Frimurarnes förmedlitgsförsök blef, såsom
man kunde förutse, utan resultat. Enligt hvad
ett telegram från Versailles af den 30 april
upplyser, mottog Thiers dagen förät två de-
puterade från de franska frimurarne, hvilka i
främsta rummet betonade, att de icke hade
någon fullmakt att handla på kammarens
vägnar. Thiers svar till dem är hållet i samma
ton som hans redam bekanta svar till den re-
publikanska ligans delegerade. Han yttrar
deri, att iogen med mor längtan än han mot-
ser ett slut på inbördeskriget, men Frankrike
kan omöjligt böja sig för någon upprorsmakare.
De delegerade måste derför vända sig till
kommunen för att få freden återstäld, ty ge-
nom kommunen hade den blifvit störd:
Om frimurarnes parlamentärer atresa från
Paris till Versailles heter det i ett telegra
Enligt berättelser från Paris drog den af fri-
murarne anordnade processionen med grö
skande qvistar och hvita fanor från stadshu-
sei, öfver IBlyseiska fälten och till Maillot-
porten. Då processionen avkom dit, tystnade
elden, men vederbörande förständigades att
icke närma sig och att man blott skulle mot-
taga två parlamentärer, hvilka om en stund
framträdde och fortsatte vägen till Versailles,
Ett anbat telegram berättar, att processionen
var en half mil lång och företräddes af mu-
sikkår. Frimurarne uppsatte siua bantr på
valiarna. Detta hindrade emellertid icke på
ringaste sätt stridens fortsättning.
Enligt den officiela berättelsen om kom-
munens sammanträde den 28 april besvarade
delegeraden för utrikes ärenden, Pascal Grous-
set, ett af Courbet väckt förslag, att Grousket
skulle utfärda ett manifest till de europeiska
makterna, i hvilket de uppfordrades att er-
känna kommunen såsom krigförande part, i
följande ordalag: Delegationen för utrikes
ärenden aaser det ligga något anstötligt uti
att göra Europa till ilomare i ett inbördes-
i
krig. Man måste till hvarje pris undvika ut-
landets inblandning; det skulle vara barnsligt
att fordra, det kommunen skulle erkännas så-
som krigförande part. Grousset yttrade vi-
dare: Ingen kunde förebrå kommunen eller
dess försvarare en enda handling, som vore
stridande mot civiliserade nationers krigsbruk.
Hans anförande slutade med följande ord:
Vi föra krig på lojalt sätt, vi använda inga
oberättigade medel, vi nedskjuta icke qvinnor
och barn, vi ladda icke kanonerna med brand-
bomber och gevären med spetskulor och vi
döma icke fångarne summariskt. Kommunen
gillade Groussets beslut.
Efter Paris intagande kommer der att upp-
stå en icke ringa förvirring. Under det att
kommunen oförtrutet reqvirerar och konfiske-
rar, har nemligen justitieministern Dufaure
inför nationalförsamlingen i Versailles framlagt
ett lagförslag, som förklarar all i Paris med
beslag belagd egendom för oförytterlig Så-
dan egendom skulle således beständigt kunna
återfordras. . De personer, som deltagit i be
slagen, eller förstört offentliga aktstycken skola
underkastas det straff, som ilag stadgas. Nöd-
vändigheten af detta förslugs antagande er:
kändes.
Versailles-trupperna kunna ändtligen upp-
visa en framgång. Fort Issy är i deras hän-
der. Från Versailles afsändes den 30 april
på morgonen följande depesch: Två brigader
af regeringens trupper hafva förliden natt er-
öfrat Issys park, slott och kyrkogård, hvarvid
de gjorde 100 fångar och togo 8 kanoner samt
on mängd ammunition. De federerade ledo
betydliga förluster i döda och sårade; Ver-
villes:trupperna förlorade deremot endastömt
kring 20 döda och de. Issys kyrkogård
ligger omkring 600 fot irän fästet med samma
namn, hvars intagande nu tyckes vara ome-
delbart förestående,