till efterkommande Ofverlätas, aktadt,. såsom yl
ärft det.
RR
Ort a Lä
otcknoms stadsfullmäktige
sammanträdde i går afton å stefan börssalen:
Pant!änefrågan behandlades först. Såsom
vi redan ett par gånger omtalat, hat bered
ningsutskottet, för stäfjande af det ocker, som
för närvarande bedrifves af de enskilda pant-
lånarne, tillstyrkt att fullmäktige måtte dels
iogå till k. m:t med en framställning om ut-
färdandet af en för hela riket gällande förs
ordning om pantlånerörelse (hvartill förslag af
särskilda komiterade blifvit utarbetadt) dels
fastställa ett nytt reglemente för Stockholms
allmänna pantlåncintältiing. Den ötverlägg-
ning, soi rörando detta ärende egde rum hos
stadsfullmäktige i går afton, ledde endast till
frågans återremitterande till berednin: sutskot-
tet. Justitierådet Lagersträle, som öppnade
diskussionen, förklarade sig ej anse sådana
undantag från allmän civillag, som af komi-
terade blifvit föreslagna, behöfva göras för
det afsedda ändamålets vinnande, Hvarföriätom
han erinrade om det formvidriga uti att huf-
Tpdstadens kommunalstyrelse hos, regeringen
gjorde hemställan om antagandet af en för
riket i dess helhet gällande lag och sålunda
gjorde sig till målsmän äfven för alla andra
kommuner. Tal. yrkade att fullmäktige måtte,
med afslag å hvad ätskottet tillstyrkt i fråga
om fdön allmänna förordningen, återremittera
ärendet. Hr Waltden, som instämde i hr La-
gerstråles yrkande, trodde icke att den före-
slagna lagen; em den blöfve antägen, skälle
medföra åsyftad Verkan. I tusen år har iman
försökt stifta lagår, för att förskömma ocker,
men förgäfvos. lirr Sjöberg och von Rosen
förordade bifall till utskottets betänkande, den
förra under förklaring att om någon ändring
skulle ske kunde den ej åstadkommas på nå-
gon annan väg äl den civila lagstiftningens.
Hr Montelius menade att man, i stället för
att ingå till regeringen med ett bestämdt för-
slag till förordning, endast skulle aflåta en
skrifvelse till k, m:t och deti framlägga hvad
som i saken. förekommit sait anhålla om att
lagstiftningen måtte på ett eller annat sätt
ingripa för att afbjelpa de ifrågavarande olä-
genheterna. I detta syfte yrkado herr Mon-
telius återremiss, hvilken också titan votering
beslöts, i
t förre redogöraren och protokollsföraren
hos Ladugårdslands församnlings fattigvårds-
etyrelsö J. A. Netzel anslogs. ett årligt under-
Btöd af 400 rdr,
Fullmäktige biföllo att Björngårdsbrunns-
gatan hädanefter må erhålla benämningen
Bellmansgatan. -
Härefter godkände fullmäktige det af öf-
verståthållareembetet uppgjorda förslaget till
kungörelse om timmers och bjetkars uppläg-
gande och flottning inom hamnområdet, dock
med några af utskottet tillstyrkta ändringar
deri.
I fråga om Stora varfvets utarrenderande
uppstod en längre diskussion. Hr Behrling
ogillade att man ej, för att utröna huru mje-
ket rätteligen bör gifvas i arrende för varf-
vet, genom annonser i allmänna tidningarne
infordrat hugade spekulanters anbud, utan en-
dast på grund af subjektiva omdömen fixerat
priset till 6,000 rdr. Han yrkade att full-
mäktige måtte uppdraga åt drätselovämnden att
gå i författning om skriftliga förseglade an
buds infordrande samt att dessutom tillse hu-
ruvida ej en utvidgning at Tegelvikshamnen
kan ske, utan att arrendet för varfvet behöf-
ver nedsättas, Hrr Wistrand, Ahl tröm, v.
Rosen, Bolinder och Wallenberg förordade
utskottets förslag d. v. s, att drätselnimnden
måtte erhålla bemyndigande att på ytterli-
gare 30 år utarrendera varfvet till de
huvarande varfsintressenterna mot 6.000 rdr i
årlig byra m. fl: vilkor. Dessa talares egent-
liga skäl voro: i händelse man tillgriper den
af hr Behrling föreslagua utvägen, kan det
hända likaväl att de avbud, som komma att
ingifvas, bli lägre än 6,000 som att de bli hö-
ere; och om de bli lägre, kan man ej fordra
att de nuvarande arrendatorerna at varfvet,
som enligt det gamla kontraktet ega optious-
rätt, skola betala mera än hvad som högst
bjudits. För öfrigt har varfvet varit så utom-
ordentligt väl skött under ingeniör Lindbergs
ledning att det icke kan annat än betraktas
åsom en stor fördel för staden, såsom sjöstad,
om denna ledning finge fortfara; det har nu
ett stort värde, som det möjligen skulle kom-
ma att sakna i annör mans hand, emedan detta
värde långtifrån ligger i sjelfva tomten utan i
den kraft och intelligens hvarmed verksamhe-
ten derstädes ledes. Hr Behrlings meniug un-
derstöddes deremot af hrr Ådelgren, Samze-
lus, Fristedt, Montelius, Hagerman Rossander
och Svanberg. Hr Sjöberg framställde ett eget
förslag. Alldenstund drätselnämnden icke hade
någon skyldighet att underställå detta ärende
fullmäktiges pröfning, utan synbarligen gjort
detta endast af grannlagenhet, yrkade han att
man skulle återförvisa ärendet till nämnden
med förklaring att detsamma borde behandlas
såsom en vanlig förvaltningsfråga och att
nämnden sålunda egde att i detta fall tillvä
gagå så som den funne för staden förmånli-
gast. Beslutet fattades genom två voteringar :
först om kontra proposition mellan hrr Behr
lings och Sjöbergs förslag, hvarvid 47 röster
afgåfvos för det förra och 35 för det sednare,
och derefter mellan utskottets förslag och hr
Behrlings, hvarvid det sednare segrade med
51 röster mot 30 och således blef fullmäkti-
ges beslut. tskilliga ledamöter reserverade
s:g mot utgången,
Ansvarsfrihet för 1868 års förvaltning med-
delades direktionen öfver Stockholms stads
kurhus.
Beredningsutskottets hemställan om att till
en nybyggnad för inrymmande af arbetsloka-
ler vid allmänna försörjningsinrättningen
måtte anslås ett belopp af 28.278 rdr, derest
uppvärmningen befinnes böra ske med ånga,
men 25,500 rdr, om ventilerande kaloriferer
komma att användas, blef af fullmäktige bi-
fallen med 47 röster mot 16. En temligen
lång! öfverläggning. hvari hrr Svanbery, Erie,
Wist ad, Kjörnstierna, Wandell, Iris
Johans.on, Btille, Björkman, ÅA widsson, te-
9 rnan och Söder: berg deltogo. föreg ck detta