till efterkommande Ofverlätas, aktadt,. såsom yl ärft det. RR Ort a Lä otcknoms stadsfullmäktige sammanträdde i går afton å stefan börssalen: Pant!änefrågan behandlades först. Såsom vi redan ett par gånger omtalat, hat bered ningsutskottet, för stäfjande af det ocker, som för närvarande bedrifves af de enskilda pantlånarne, tillstyrkt att fullmäktige måtte dels iogå till k. m:t med en framställning om utfärdandet af en för hela riket gällande förs ordning om pantlånerörelse (hvartill förslag af särskilda komiterade blifvit utarbetadt) dels fastställa ett nytt reglemente för Stockholms allmänna pantlåncintältiing. Den ötverläggning, soi rörando detta ärende egde rum hos stadsfullmäktige i går afton, ledde endast till frågans återremitterande till berednin: sutskottet. Justitierådet Lagersträle, som öppnade diskussionen, förklarade sig ej anse sådana undantag från allmän civillag, som af komiterade blifvit föreslagna, behöfva göras för det afsedda ändamålets vinnande, Hvarföriätom han erinrade om det formvidriga uti att hufTpdstadens kommunalstyrelse hos, regeringen gjorde hemställan om antagandet af en för riket i dess helhet gällande lag och sålunda gjorde sig till målsmän äfven för alla andra kommuner. Tal. yrkade att fullmäktige måtte, med afslag å hvad ätskottet tillstyrkt i fråga om fdön allmänna förordningen, återremittera ärendet. Hr Waltden, som instämde i hr Lagerstråles yrkande, trodde icke att den föreslagna lagen; em den blöfve antägen, skälle medföra åsyftad Verkan. I tusen år har iman försökt stifta lagår, för att förskömma ocker, men förgäfvos. lirr Sjöberg och von Rosen förordade bifall till utskottets betänkande, den förra under förklaring att om någon ändring skulle ske kunde den ej åstadkommas på någon annan väg äl den civila lagstiftningens. Hr Montelius menade att man, i stället för att ingå till regeringen med ett bestämdt förslag till förordning, endast skulle aflåta en skrifvelse till k, m:t och deti framlägga hvad som i saken. förekommit sait anhålla om att lagstiftningen måtte på ett eller annat sätt ingripa för att afbjelpa de ifrågavarande olägenheterna. I detta syfte yrkado herr Montelius återremiss, hvilken också titan votering beslöts, i t förre redogöraren och protokollsföraren hos Ladugårdslands församnlings fattigvårdsetyrelsö J. A. Netzel anslogs. ett årligt underBtöd af 400 rdr, Fullmäktige biföllo att Björngårdsbrunnsgatan hädanefter må erhålla benämningen Bellmansgatan. Härefter godkände fullmäktige det af öfverståthållareembetet uppgjorda förslaget till kungörelse om timmers och bjetkars uppläggande och flottning inom hamnområdet, dock med några af utskottet tillstyrkta ändringar deri. I fråga om Stora varfvets utarrenderande uppstod en längre diskussion. Hr Behrling ogillade att man ej, för att utröna huru mjeket rätteligen bör gifvas i arrende för varfvet, genom annonser i allmänna tidningarne infordrat hugade spekulanters anbud, utan endast på grund af subjektiva omdömen fixerat priset till 6,000 rdr. Han yrkade att fullmäktige måtte uppdraga åt drätselovämnden att gå i författning om skriftliga förseglade an buds infordrande samt att dessutom tillse huruvida ej en utvidgning at Tegelvikshamnen kan ske, utan att arrendet för varfvet behöfver nedsättas, Hrr Wistrand, Ahl tröm, v. Rosen, Bolinder och Wallenberg förordade utskottets förslag d. v. s, att drätselnimnden måtte erhålla bemyndigande att på ytterligare 30 år utarrendera varfvet till de huvarande varfsintressenterna mot 6.000 rdr i årlig byra m. fl: vilkor. Dessa talares egentliga skäl voro: i händelse man tillgriper den af hr Behrling föreslagua utvägen, kan det hända likaväl att de avbud, som komma att ingifvas, bli lägre än 6,000 som att de bli höere; och om de bli lägre, kan man ej fordra att de nuvarande arrendatorerna at varfvet, som enligt det gamla kontraktet ega optiousrätt, skola betala mera än hvad som högst bjudits. För öfrigt har varfvet varit så utomordentligt väl skött under ingeniör Lindbergs ledning att det icke kan annat än betraktas åsom en stor fördel för staden, såsom sjöstad, om denna ledning finge fortfara; det har nu ett stort värde, som det möjligen skulle komma att sakna i annör mans hand, emedan detta värde långtifrån ligger i sjelfva tomten utan i den kraft och intelligens hvarmed verksamheten derstädes ledes. Hr Behrlings meniug understöddes deremot af hrr Ådelgren, Samzelus, Fristedt, Montelius, Hagerman Rossander och Svanberg. Hr Sjöberg framställde ett eget förslag. Alldenstund drätselnämnden icke hade någon skyldighet att underställå detta ärende fullmäktiges pröfning, utan synbarligen gjort detta endast af grannlagenhet, yrkade han att man skulle återförvisa ärendet till nämnden med förklaring att detsamma borde behandlas såsom en vanlig förvaltningsfråga och att nämnden sålunda egde att i detta fall tillvä gagå så som den funne för staden förmånligast. Beslutet fattades genom två voteringar : först om kontra proposition mellan hrr Behr lings och Sjöbergs förslag, hvarvid 47 röster afgåfvos för det förra och 35 för det sednare, och derefter mellan utskottets förslag och hr Behrlings, hvarvid det sednare segrade med 51 röster mot 30 och således blef fullmäktiges beslut. tskilliga ledamöter reserverade s:g mot utgången, Ansvarsfrihet för 1868 års förvaltning meddelades direktionen öfver Stockholms stads kurhus. Beredningsutskottets hemställan om att till en nybyggnad för inrymmande af arbetslokaler vid allmänna försörjningsinrättningen måtte anslås ett belopp af 28.278 rdr, derest uppvärmningen befinnes böra ske med ånga, men 25,500 rdr, om ventilerande kaloriferer komma att användas, blef af fullmäktige bifallen med 47 röster mot 16. En temligen lång! öfverläggning. hvari hrr Svanbery, Erie, Wist ad, Kjörnstierna, Wandell, Iris Johans.on, Btille, Björkman, ÅA widsson, te9 rnan och Söder: berg deltogo. föreg ck detta