— 8338 — emellertid se att så var, man sprang upp från det lugna hvilolägret och förnam att en frisk morgonvind blåste öfver Danmark, som man ej på lång tid hade känt. I Köpenhamn eldades sinnena mera än annorstädes af glädjen; ute -på landsbygden gick budkaflen från gård till gård och från by till by, men den var borta innan man fick tid till att samla sig;i hufvudstaden deremot strömmade folkmassan tillsammans, den Bböljade upp och ned på gatorna, alla frågade och berättade, innan de ännu hade fått svar på sina frågor; all rangoch ståndsskilnad var för en tid försvunnen, alla voro danskar, alla voro bröder, det gick en parådisisk anda från tidernas morgon genom folket, det var nästan som skulle man börja verldshistorien om igen. Men den som icke kände sig särdeles paradisiskt stämd, var öfverste Hjelm. Han var ytterst missnöjd med den vändning, sakerna hade tagit: det var ju uppenbart att man för framtiden skulle få ett pöbelregimente i Danmark. Och så satte man slutligen kronan på verket genom att börja ett krig med Tyskland, som om icke hvarje menniska, hvilken hade två ögon i hufvudet, kunde förutse hvad slutet skulle bli på ett krig mellan tyskarne, som i alla hänseenden stodo högst på civilisationeng trappa, och danskarne, hvilka, förutom att de voro ett sömnigt och odugligt folk, tillika voro fega och kraftlösa. Hvad som gjorde öfverstens ställning ännu mera. pinsam, var