— 8338 —
emellertid se att så var, man sprang upp
från det lugna hvilolägret och förnam att en
frisk morgonvind blåste öfver Danmark, som
man ej på lång tid hade känt.
I Köpenhamn eldades sinnena mera än
annorstädes af glädjen; ute -på landsbygden
gick budkaflen från gård till gård och från
by till by, men den var borta innan man fick
tid till att samla sig;i hufvudstaden deremot
strömmade folkmassan tillsammans, den Bböl-
jade upp och ned på gatorna, alla frågade och
berättade, innan de ännu hade fått svar på sina
frågor; all rang- och ståndsskilnad var för
en tid försvunnen, alla voro danskar, alla
voro bröder, det gick en parådisisk anda från
tidernas morgon genom folket, det var nästan
som skulle man börja verldshistorien om igen.
Men den som icke kände sig särdeles para-
disiskt stämd, var öfverste Hjelm. Han var
ytterst missnöjd med den vändning, sakerna
hade tagit: det var ju uppenbart att man för
framtiden skulle få ett pöbelregimente i Dan-
mark. Och så satte man slutligen kronan på
verket genom att börja ett krig med Tysk-
land, som om icke hvarje menniska, hvilken
hade två ögon i hufvudet, kunde förutse hvad
slutet skulle bli på ett krig mellan tyskarne,
som i alla hänseenden stodo högst på civilisa-
tioneng trappa, och danskarne, hvilka, förutom
att de voro ett sömnigt och odugligt folk, tillika
voro fega och kraftlösa. Hvad som gjorde
öfverstens ställning ännu mera. pinsam, var