som en längre tid varit trängda i bakgrunden,
åter framträda, kastande sina dystra skugger
öfver hans själ. Hvarför var en så oändlig
åtrå efter glädje, efter lif och salighet ned.
lagd i hans själ, när denna åtrå dock aldrig
skulle tillfredsställas? Hvarför hade Kan icke
hellre blifvit skapad till att vara on ko på
ängen eller en ostra i sitt skal; då hade han
icke haft större fordringar på lifvet, än detta
kan tillfredsställa.
Oeh i samma mån Uffe förlorade tron på
och tilliten till sig sjelf, i samma mån för-
lorade han också tron på allt npphöjät och
skönt i lifvet. Kärlek, ära, lysande bedrifter,
hvarom menniskorna tala så mycket, syntes
honom icke vara annat än tomt glitter. Hvad
man kallar trofast kärlek, tänkte Uffe, är väl
icke annat än en slumpens lek och har sin
orsak deri att ingen kom som var bättre, och
derför höll man till godo med hvad man kunde
få; och slikt får sedan namn af trogon kär-
lek. Hvad ära och lysande bodrifter angick,
så hade ju Uffe pröfvat hvad båda delarne
ville säga, men när han nu tänkte derpå, syn-
tes honom alltsammans vara ett ömkligt gyc-
kel; Och hvem kunde bevisa för honom att
andra hade ntfört större bedrifter? Niels
Ebbesen .och Daniel Rantziu och Torderskiold
och ålla de andra, som ålniö:ö ctt Sår stort
rykte, hade kanske, om man närmare under-
sökte förhållandena, icke utfört något annat
storverk, än att de hängt upp en stackars