Sr
Några ord om föreslagna refor-
mer i vår giftermåls balk.
Det har dessvärre blifvit ett stående ut-
tryck: att komma i riksdagens elfte timme,
och särskildt batva de flere år å rad för-
nyade förslagen om ändring af vissa para-
grafer i giftermålsbalken fått finna sig i
att ständigt ånyo framträda under så oför-
delaktiga vilkor. Detta ser verkligen alltför
mycket ut sm en tanke för att kunna vara
blott en händelse, och med kännedom om
det sätt hvarpå ärenden behandlas af kam-
rarnes glesnade leder under de sista dagar-
nes demoralisation, är det en klen tröst att
få höra: bättre sent än aldrig.
Hrr Hazelii och Hiertas motioner vid in-
nevarande riksdag kunna i korthet samman-
fattas som ett yrkande, att gift qvinna må
fortfarande råda öfver sin egendom som
vore hen ogift och till myndig ålder hun-
nen. Baken är så enkel, dess rättvisa och
billighet så klar, så i ögonen fallande och,
tilläggom det, numera till sin princip så
allmänt erkänd, att man vid första påseende
har svårt att förstå hvarför de formella
hinder hvarpå den strandat hittills ansetts
oöfverstigliga.
Frågan. har äfven utom riksdagen väckt
icke ringa intresse, och vi äro förvissade
om att förhandlingarne komma att följas
med dem största uppmärksamhet, icke minst
af den den närmast rör, den svenska qvin-
nan. Alla hittills offentliggjorda broschyrer
och uppsatser i ämnet hafva, oss veterligen,
utan undantag varit för reformen, och man
väntar med en viss nyfikenhet att se hvad
motståndarne föra i skölden. Vi hoppas
dock blifva förskonade från sådana ar-
gumenter som vid -de fordna ståndsriks-
dagarne, den gamla goda tiden4, hörde till
ordningen för dagen ock hvaraf vi till prof
som ett kuriosum meddela tvenne uttalan-
den, det ena af lagutskottets ännu varande
ordförande, det andra af biskop Björck.
Diskussionen rörde sig kring giftomanna-
rättens upphäfvande och den gode bisko-
pen: trodde ett kristligt sinne böra noga
beränka sig innan man bifölle ett förslag,
som vore ämnadt att upphäfva förhållanden
som egde urgammal häfd och förskrefve sig
från förfäder, om hvilka man kan tänka
sig att de sågo djupato i många saker
än vi. :
Hr grefve Sparre: önskade bibehållandet
at giltomannarätten, hvilken vore att be-
trakta som ett medgifvande åt förståndet
att ställa sig vid sidan af känslan för att
NÄSTA vi Be Eee ATA Ån dm ge ter a TD TBESFINAPSNENENIE