vade hon dock sökt med trohet uppfyll: tor emot honom och barnen. Deriör hade onksi deras sammanlefnad varit fredlig, och endast ett par fånger oroad genom mannens hotelser att mörda sig. Brist hade de icke lidit. Då hon bör. jade fresta honom för mordet, med anledning af 2 stora inköp, hon gjorde, hade han utbru: Fig du, din satan, ty du är en flugvinge för mig. och jag har ondast en knopp att taista!s Sedan Than erkänt sin brottslighet för henne, hade hon icke vågat yppa sådant för någon, ty hon fruktade att han då skulle mörda fado sig sjelf och familjen. Oskyldig, som hon är, är hon villig att undorställa sig Guds dom, beredd att bära verlsmälek. — Efter uppläsande af denna skrift, dn arade åklagaren, ct han ansåg hustrun vara fony som genom sina lag. ål öfver sin ställning, NN a ughon icke ipsåg bra nog, och sina många ad i I ad ansprak förmått mannen att begå morhvilk ERE den trohet emot mannen, med vilken, hon. skröt, så trodde åklagaren si Inn åtsälliga upplysningar i detta sädant aade hört till saken. Han till mannen, om hon icke varit on stygg k .. senne, som tycktes ha blifvit särdeles sfver hustruns prat om det tvång, som förmått henne till äxtenskapet, och hennes ifver att fortfarande försäkra att de icke lidit af den tryckande fattigdom, som han uppgaf ha förmått honom till beottet, förklarade nu att han ville komplettera sin föregående berättelse. Han tillstod, atlicke fattigdom drifvit honom att begå sitt dåd, utan hade det varit hustrun, som genom sin ständiga missbelåtenhet och sina ständiga förebråelser plågat honom så, att han redan för flera år sedan börjude tänka på. att på orätt sätt förskaffa sig penningar. Denna tanke hade fått allt starkare välde ötver honom för hvarje gång hustrun plågade honom med sitt missnöje. och slutligen hade den t honom till mordet. Hon var dock icke delaktig i nans mordplan, men hennes uppgifter om den tid, då han oeckänt för henne, var osannfärdig, ty redan 3 eier 4 dagar efter mordet hade hon fått veta alls, hvaremot hon påstått att hon först efter ett par veckor fått kännedvm om saken. Hon hade icke haft kännedom om beloppet af de tillgripna penningarne, och icke heller velat veta hvar de förvarades, men hon hade användt en del af de kopparpenningar, som hon visste ha tillhört de mördade. — Hustrun nekade, att hon hade känt det de hopparslantar, hon användt, varit blodspenningar, utan sökte hon göra troligt att de dels varit få, och dels influtit för arbete. Åklagaren erinrade henne om, att hon förut uppgifvit det de endast erhållit silfver och sedlar i arbetslön, hvilken uppgift bokräftats af kunderna, och ett vittne intygade, att hustrun efter mordet on hos honom ganska många inköp, och dervid ofta betalt med kopparmynt. Hustrun påstod, att hon i vexling erhållit en del af detta kopparmynt af vittnet, som är handiar.de, men detta intygade, att det sedan mordet aldrig lemnat henne nägra kopparslantar, just emedan det misstänkte henne, och ville förvara de er.ningar, hon lemnade. Mördaren bedyrade fortfarande att han varit ensam om mordet. Till sin berättelse om förloppet slervid lade ha att den mördade Per Jönsson låg på ryggen, men att Sven Svensson sedermera vändt honom på sidan. Såväl knifven, som den mvidade hustruns tömda börs, hade han vid hemgåondet undangömt för att slippa mera se dem. enna uppgift, hvad angår knifven, förefaller dock misstänkt. En rock, som först efter mordet blifvit färdigsydd, har nemligen å en inre bröstficka ett, hål, tydligen skuret at knif. Åklagaren upplyste, att han efter; de stulna N nningarne å det efter fö sakningstillfälle af Sven Svensson uppgifna ställe. De uppgingo till 361 rår 33 öre, förvarade i en Plånbok och tvenne börsar, undandolda 12 aln djupt under en större sten. Åtskilliga vittnen afhördes, hvilkas berittelser hufvudsakligen innehöllo : Systern till Sven Svenssons hustru försäkrade, att det icke varit någon nöd, som tor-dagen före mordet förmått denna utt begifva sig till sina föräldrar, utan hade han gjort detta för att biträd: d arbete. Sven Svenson hade vid tillfället visat sig deles angelägen om att hustrun skulle gå till föräldrarne. — Sven Svenssons gamle läromästare berättade Svi Sven:sons fästru sagt efter s.unnnens hi sHar han gjort det, så skola de, som äro rikare och likare än han, få komma med. — En gammal gumma hade torsdagen före mordet träffat Sven Svensson hos de sedermera mördade, och hade han dervid visat sig mycket häftig och upprörd. Samma förhållande hade egt rum då hon om lördagen träffat honom ute. Åklagaren framställde äfven nu yrkande om hur struns inmanande i hiikte, men sådant ansåg ten sig icke kunna bifalla. Ransakningen fortsättes den 12 instundande maj. MDcetta brottmål företer mycket, som förefaller rdeles mystiskt. Så, som Sven Svensson redoort för mordet, kan det icke ha försiggått, men vad som kan ha förmått honom att erkänna sig yldig, och likväl undvika att lemna en fullt sanningsenlig bekännelse, då denna förtegenhet icke i ringaste mån kan förmildra hans öde? Allt tyckes visa, att han icke varit ensam om mordet, och att detta kunnat fullbordas först efter en stund med åtminstone det enaj offret. En säng. som om aftonen bäddades till Sven Svensson, befanns om morgonen vara begagnad, fastän han försäkrar att han icke varit i samma rum; mordet har befunnits vara föröfvadt med bäde yxa och knif, oaktadt den senares begagnande i gerna kunde ha varit nödvändigt, då begge offren, enligt mördarens försäkran, ögonblickligen dogo vid yxhuggen, och han derefter gaf sig tid att hänga för fönstret. Under denna senare sysselsättning borde väl hans ifver så pass afsvalnat. att han icke onödigtvis misshandlade de döda. En mängd lätt tillgängliga ponningar äro icko tillgripna, oaktadt Sven Svensson väl icke skulle-underlåtit sidant; om han varit ensam och endast mördat för att komma åt penningar. Hans hustrus utrop om de medbrottslingar. som skulle få komma med, är icko heller betydelselöst, när det sammanställes med allt det öfriga; hustruns bröst har befunnits sönderklöst på ett sätt, som icke antyder den lugna död, som mördaren omtalar. och hennes öppna öga antyder icke heller en öfvergång direkte från sömnen till döden. Hvad som skuffat Sven Svensson mest hufvudbry är en del lefrad blod, som funnits under ett fönster. Han har sökt förklara detta på olika sätt, men intet af dessa har varit sannolikt. Åklagaren, kronolänsman E. L. Bring, har med särdeles ifver och skicklighet skött sak, och det är att hoppas att det skall ly hans oförtrutna bemödande, att skaffa ljus i hvad som ännu förefaller så dunkelt. Ifter ransakningens slut i dag begärde och anhöll mördaren ett Cnskildt samtal med åklagaren för att ytterligare komplettera sin bekännelse, men hyad han då meddelade, lär icke ha varit af något intresse. ER 3 Från Frankrike. Regeringen i Versailles har gifvit tillkänna är 150.000 man den nu har i fält mot