dets arbete har sin bästa afsättning i sta-
den och stadens arbete sin bästa afsättning
på landet för att inse att hela detta rop om
landtmannaintresse och stadsintresse saknar
allt berättigande i de verkliga förhållandena
och endast är en röd flagga, hvilken af illa-
sinnade begagnas för att reta, liksom en så-
lunda färgad flagga begagnas vid de span-
ska :tjurfäktningarne för att dermed hetsa
djuren till ännu större ilska.
Må det emellertid vara härmed hur som
helst, så är det dock ett beklagligt faktum
att denna röda flagga i närvarande stund är
på väg att vecklas ut här i landet på det
mest oroväckande sätt. Genom ett oför-
ståndigt handhafvande utaf frågan om indel-
ningsverket har det verkligen lyckats rege-
ringen, understödd af några fantaster inom
tidningsverlden, att bringa striden om denna
enligt påstående: öfverallt beundrade men
ingenstädes efterapade institution på en
punkt, hvilken, om det vidare fortsättes på
denna bana, kan leda till den yttersta bit-
terhet mellan stad och land.
Hvem som skall gå med segern ur denna
strid är ej svårt att säga, såvida det n. 6.
kan kallas en seger då den ena klassen inom
samma landamären viur öfver den andra.
Äfven om striden ej här, såsom i Frankrike,
kommer att skrifya sin väg med blodiga ru-
nor, så reder det sig dock till en strid, der
samhällets väl står på spel. Det utmanande,
man kan gerna säga ilskna språk som af vissa
tidningar föres mot vår sjelfständiga och i all-
mänhet lugna allmoge är just. ej egnadt att
hos densamma väcka några försonliga käns-
lor, och man måste med ledsnad erkänna
att icke så få utat städernas representanter
inom riksdagen funnit sig tillständigt att
mot sina motståndare begagna ett språk,
hvilket, om det icke vittnade om mycken !
kännedom i sjelfva saken, dock satte utom
allt tvifvel att dessa herrar representanter
flitigt begagnat de sednare månaderna för
att icke endast skaffa sig fullständig insigt
uti Aftonbladets åskådningssätt, utan äfven
en obestridlig förmåga att uttrycka sina tan-
kar på det moderna Aftonbladsspråket, hvars
styrka egentligen ligger i att på ett klart
och tydligt sätt göra reda för motståndar-
nes motiver, utgörande det bekanta uttrycket
Råhet, Sjelfviskhet, Fuennyttat liksom ett
Damm-fäste för den stora smutskanalen af,
man kan gerna säga, oqväden, hvilka såväl
inom pressen som representationen af indel-
ningsverkets anhänpgare utslungats mot dess
motståndare.
Vi kunna ej annat än beklaga den vänd-
ning af bitterhet som frågan tagit och ännu
ytterligare hotar att taga, och vi beklaga
det så mycket mera som utmaningen utgått
från det svagare hållet och blifvit kastad i
ansigtet på klasser, hvilka, om de rätt lära
känna sin styrka, kunna taga en förfärlig
hämnd. Det är nemligen alldeles klart att
landets tepresentanter hafva en bestämd öf-
vervigt öfver städernas och att, i en strid
med dessa, de senare till slut ovilkorligen
måste ligga under. Om nu det svagare par-
tiet, i stället för att gå moderat och humant
tillväga, såsom man bör göra i hvarje strid,
men framför allt då man är underlägsen,
begagnar alla medel för att bringa sin mot-
ståndare i rascri, så är fara värdt att denne
motståndare, isynnerhet när han såsom nu
är fallet räknar inom sina leder hela denua
klass af mindre jordbrukare, hvars bildnings-
VRT a