UV Me stötte sitt glas mot hans, men hon såg på honom med en blick som trängde till djupet af hans hjerta. Omsider steg man upp från bordet. Herrarne gingo in för att röka en cigarr till kaffet. Uffe fortfor att vara dagens hjelte. Uppmärksamheten hade en gång blifvit fästad på honom, och han hade allt nyhetens intresse. Flera bådo om att bli presenterade för honom, några gåfvo honom sitt visitkort och uttalade den önskan att han skulle hedra dem med sitt besök, när hans tid det tilläte. Man frågade honom, om ej några utmärkta artiklar, som förut stått i Morgenröden undertecknade med en pseudonym, också voro af honom -— man uppmanade honom att hålla politiska föredrag för en större åhörarekrets, hvilket helt säkert skulle lyckas honom särdeles väl, eftersom han i så hög grad hade ordet i sin makt — man föreställde honom, att det i dessa kritiska tider vore en helig pligt för honom att offra sin tid och sin verksamhet åt politiken, då han derför egde så ovanliga anlag 0. s. V., 0.8. v. Uffe mottog alltsammans såsom en hyllning, hvilken tillkom honom, det ljöd beständigt i hans öron: hon har väntat på mig! hon har väntat på mig! och han kände sig stolt och segerdrucken — det tycktes honom, som hade de dock icke haft så orätt, då de kallade honom för en ny Niels Ebbesen. . När sillskapet åtskildes och Uffe sade adjö