UV Me
stötte sitt glas mot hans, men hon såg på
honom med en blick som trängde till djupet
af hans hjerta.
Omsider steg man upp från bordet. Herrarne
gingo in för att röka en cigarr till kaffet.
Uffe fortfor att vara dagens hjelte. Uppmärk-
samheten hade en gång blifvit fästad på ho-
nom, och han hade allt nyhetens intresse.
Flera bådo om att bli presenterade för honom,
några gåfvo honom sitt visitkort och uttalade
den önskan att han skulle hedra dem med
sitt besök, när hans tid det tilläte. Man frå-
gade honom, om ej några utmärkta artiklar,
som förut stått i Morgenröden underteck-
nade med en pseudonym, också voro af ho-
nom -— man uppmanade honom att hålla
politiska föredrag för en större åhörarekrets,
hvilket helt säkert skulle lyckas honom sär-
deles väl, eftersom han i så hög grad hade
ordet i sin makt — man föreställde honom,
att det i dessa kritiska tider vore en helig
pligt för honom att offra sin tid och sin verk-
samhet åt politiken, då han derför egde så
ovanliga anlag 0. s. V., 0.8. v. Uffe mottog allt-
sammans såsom en hyllning, hvilken tillkom
honom, det ljöd beständigt i hans öron: hon
har väntat på mig! hon har väntat på mig!
och han kände sig stolt och segerdrucken —
det tycktes honom, som hade de dock icke
haft så orätt, då de kallade honom för en ny
Niels Ebbesen. .
När sillskapet åtskildes och Uffe sade adjö