Den nya reformationen i det
katolska Tyskland.
I fjol ledo såväl den andliga som den
verldsliga despotismen glädjande nederlag,
den förra representerad af påfven, som för-
lorade sin verldsliga makt, den sednare af
Napoleon, från hvars hufvud kronan föll vid
Sedan.
Man torde erinra sig attinnan Frankrike,
i följd af kriget mot Tyskland, måste draga
sina trupper från Rom och äntligen lemna
Italiens regering frihet att annektera det,
hade der under skydd af de franska bajonet-
terna hållits ett allmänt katolskt kyrkomöte,
hvilket godkände päfvens fordran att hans
tolkningar af bibeln eller af de kristna dog-
merna, ja äfven nya dogmer som en påfve
funne för godt att proklamera, skulle gälla
såsom ofelbara och upphöjda öfver allt tvif-
vel. Påfven var sålunda inför den katol-
ska verlden blifven Kristi verklige efter-
trädaro. Det fattudes ej mycket att han
var dess Gud.
En stark opposition mötte denna ofelbar-
hetsförklaring. Österrikes regering, förd af
protestanten Beust, visade det modet att
förtjuda ofelbarhotsdogmense förkunnande och
att betaga den inför den verldsliga makten
4 ANS Va. TR sn VR Bs ÅR SRA MR AN ÅL a Kl SE ER I) TR Re TN