— Jag skulle gerna vilja offra både lif och
blod för fäderneslandets skull, ifall så behöfdes,
sade Uffe sakta.
— Ja, der ha vi det gamla pratet om att
offra lif och blod; och så stannar man dock
hemma i den varma kakelugnsvrån, när det
gäller. Se på mig, se på Klemmesen och an-
dra tappra patrioter! Vi handla, vi kämpa och
frukta hvarken kungars Yrede eller de makt-
egandes hotelser; slut dig till oss och dela
farorna och vedermödorna med oss.
— Men hvad hjelper då allt skrifvande och
talande till? frågade Uffe.
— Talandet och skrifvandet! sade Palle
Löve och reste sig upp, för att genom sin
fulla längd imponera så mycket mera på Uffe;
talandet och skrifvandet verka detsamma som
Hoimdals gjallarhorn på Bifrost, när Surturs
söner störta fram och Ragnarök tillstundar.
Och då en gång Nordens Ragharök nalkas, och
Fenrisulfven öppnar gapet, för att sluka Dan-
mark, då lär det väl ändå bli vi med allt
vårt talande och skrifvande som skola åter
fjettra honom.
Uffe svarade intet; Palle satte sig ned igen
och teg en stund, för att hans ord skulle
hinna göra tillbörlig verkan på Uffe. Straxt
derefter började han ånyo: ;
— Nej, du är ingen man, Uffe, och derför
får du trifvas bland de fega hos Hel, under
det Zimmerthal med Inez går att njuta af
Valhallas glädje.
kh
å 1 RO Me -