tryta. Det är derför icke underligt, att modlöshet och oenighet råda i insurgenternas led. Bland förstäderna St Honor6s och St Germains nationalgardister skall isynnerhet oppositionen mot kommunen vara i tilltagande. En korrespondent från Paris skrifver den 17 dennes till Times, att tillståndet med hvarje dag blir alltmera likt det under stadens belägring af tyskarne. Man hör samma oupphörliga kanonad, oftast utan något ändamål, och samma gevärssalvor mellan förposterna, naturligtvis med samma resultat. Värre är emellertid att samma brist på lifsmedel med allra första tyckes vilja börja att inträda. Hästkött börjar ånyo att intaga oxköttets plats på torgen och fler och fler rätter försvinna från matsedlarna på restaurationerna, derför att de nödiga beståndsdelarna icke längre kunna skaffas till Paris. Man tror i staden så fullt och fast på en ny belägring, att många redan börjat samla förråd af lifsmedel, under det att andra skyndsammast lemna staden. Det må bli hur det vill, så kan i alla fall en belägring ej bli långvarig, då man ej hunnit förbereda sig derpå. Kommunen har nyligen vidtagit ett nytt mått och steg, nemligen att stadens portar stå öppna från kl. 6 på f. m. till 6 på e. m., på det att qvinnor och hvar och en, som ej kan tjenstgöra som soldat, fritt måtte kunna lemna staden. En stor mängd ha redan begagnat sig af tillåtelsen och dessutom lära några af förstäderna vara uppfylda af flyktingar under det att i sjelfva Paris är så tomt på menniskor, att t. ex. ett hotell med 200 sängar för ögonblicket endast har tre gäster. Kommunen har afskaffat bagarnes nattarbete och upprättat ett luftseglarebolag.