oo SA
so henno dansa; det var visserligen ett ganska
magert nöje, men det var ändå bättro än intet
. nöje alls. Ja, der dansade hon, ung och skön
och med ett strålande leende; hon var helt
visst solen bland alla de andra.
Constantia, grosshandlarns yngsta dotter,
kom fram och bjöd upp Uffe. Då han efter
slutad dans förde henne till hennes plats,
sade hon:
— Jag har verkligen heder af er, Uffe; ni
dansar nästan lika bra som Palle. Hvilken
dam har ni för nästa dans?
-— Jag har ingen.
— Men det är ert- eget fel; hvarför har
ni inte sörjt derför i tid?... Ni skall emel-
lertid få dansa den med mig; jag har visser-
ligen lofvat den ät kusin Ludvig, men oro jag
ber honom derom, tillåter han nog, att jag
dansar den med er i stället.
Under det följande uppehållet kom Inez
fram till Uffe och frågade honom hviskande:
— Åt hvem skall ni bli kavaljer vid bordet?
— Jag har inte tänkt på att skaffa mig
någon dam.
— Jaså, då kanske ni vill ha mig?
— Men jag trodde att ni redan var enga-
gorad?
— Det är jag också, pemligen af studen-
ten Elvers; men om ni håller er framme i
rättan tid, så säger jag åt honom, när han
kommer, att jag glömt bort mitt löfte, och
lofvar honom i stället kottiljopgen.