I anledning af det beslut som natten till gårdagen fattades i andra kammaren, yttrade Stockholms Dagblad morgonen derefter: Det är vår sorgliga pligt att meddela våra läsare, det andra kammaren i natt med 106 röster mot 79 bifallit försvarsutskottets förslag att göra indelningsverkets afskaffande utan ersättning till vilkor för en utvidgad värnepligt. Derigenom har hvarje utsigt försvunnit till att i en icke alltför aflägsen framtid erhälla ett betryggande försvar. Mäåtte den dag aldrig komma, då de 106 ledamöterna af andra kammaren nödgas bittert ångra det ibeslut, hvartill de nu medverkat; men osnr, det Gud förbjude, krigets fasor skulle hemsöka äfven vårt land och vår urgamla sjelfständighet sättas på spel, så blir det dessa 106 representanter, hvilka ansvaret för hvad som då kan komma att ske skall drabba. Och hvad de aldrig kunna undgå, det är ansvaret för den skam och nesa, som det fattade beslutet skall bringa öfver detta svenska folk, hvars största ära det hittills varit att finna intet offer för tungt, då det gällt fosterlandet. Under intrycket af denna natts sorgliga tilldragelse, den utan tvifvel sorgligaste i hela Sveriges senaste historia, känna vi ingen håg att ingå i närmare detaljer eller att anställa några betraktelser öfyer de närmaste politiska följderna af hvad öom uu skott. Gud bevara vårt älskade foste, land. Man tyckte först ait ita var en artikel att gråta åt. Sedin finu man den snarare vara egnad att skratta åt. Men slutligen kunde man icke undgå att harmas öfver en sådan utgjutelse. Skam och nesa skulle komma öfver svenska folket derför att dess andra kammares majoritet vållat uppskof med antagandet af reuveringens förslag till härens ombildning! Men :hvarför använder Dagbladet ej lika skarpa ord mot första kammaren, som redan jöre den andra hade beslutat frågans öfverlemnande åt en kommande riksdag. Och hvarför ej mot den regering som afgifvit ett förslag om indelningsverkets orubbade bibehållande, fastän andra kammaren vid tvenne föregående riksdagar uttalar sig häremot — omständigheter, hvilka äfven Aftonbladet förtiger. Dagligt Allehanda, som lindrigt gör spe of Dagbladets sentimentala uppsats, hotar med att vi, i följd af utgången i andra kammaren, skola stå redlösa, värnlösa Smed ett tryck på vår sjelfständighet, som väl efter detta blir kännbarare än förut. Dagligt Allehanda har tyvärr glömt att säga hvari trycket förut bestått. Det har ju icke försports att någon annan i Sverige erfarit sådant än D. A. sjelf, och dess red. har ju lyckligt blifvit befriad från sin oro i det hänseendet derigenom att Tysklands minister upplyst att D. A. helt och hållet missförstått hans yttranden. För öfrigt har det, att D. A:s och många andra tidningars häftiga utfall mot Tyskland icke ledt till nåora officiela reklamationer, faktiskt ådagaagt att vi äro i oqvald besittning af all önsklig sjelfständighet. Den som icke med nogare uppmärksamnet följer en viss del af Aftonbladets. Xlelare!t skall tro att regeringen inom båda amrarne haft stöd at 197 representanter not 106. Men talförhållandena äro rättoligen helt annorlunda. Indelningsverket har nånga motståndare i första kammaren, ehuruväl dessa fordra en bögre aflösningssumma, !