a a d å S och qvällen derpå begaf han sig ånyo till Attarp, men vid ankomsten dit kände hän sig så slagen, att han genast begaf sig mot hemmet. Hvarken förut eller sedan hans hustru på Jördagsqvällen hemkommit hade han för henne omtalat, hvarken att han ville låna penningar af Per Jönsson eller sina afsigter i öfJrigt, Sedan han under söndagen förgäfves gjort ett nytt försök att af cn bonäe i Mällinge få låna penningar, gick han kl. 4 eller 5 måndags aftonen den 13 mars från hemmet i afsigt att begå moldet: Bedan han vankat omkring i en å två timmär, började det mulna öch regna, och hän gick då, Omkring kl. 6, främ till Per Jönsöons böstad. Hjös vär der upptändt, och när han inkom, fann han begge makarne sittande i dagliga stugan, Ännu en gång bad han att få låna penningar, men fick ånyo afslag: Han stannade emellertid för att laga en hustrun tillhörig tröja. Hou gick ut och heintade ön yxa för ätt bögagna den till ändetlägg tid pressning. Straxt efter hans ankomst åts qvällsvard, i hvilken han deltog, sittande tillsammans med dem vid bordet. Sedan hustrun bäddat åt honom i ett särskildt rum; lade sig de begge gamla i sin säng 1 daglig stugan, Han blef qvarsittande uppe för att arbeta öch hade sin plats vid ctt bord nära intill hästruäs bufvudgärd: Manten somnade genast, men hustrun låg en stund vaken, samtalande med Sven Svensson innan äfven hon insomnade. Sedan hon tystnat, tog han den yxa, hon nyss inhemtat, smög sig fram till hennes gäng och gaf henne 2 å 3 starka slag med yxhammarn i hufvudet. Hoh dog titan att gifva ett ljud itrån sig. Sedan gick han bort till mannen, hvilken han äfven tilldelade 2 3 3 slag i hufvudet, Äfven han dog ögonblickligen. Något blod förmärkte han ej stänka omkring vid slagen. Han kom nu att tänka på att gerningen kunde observeras utifrån, då ingenting bängde för fönstret, och han tog derför en pels å hustruns säng och hängde den för fönstret. Han upptog derefter ur bröstfickan en dång täljknif, som han några dagar förut lånat af en sin svåger, och stack först hustrun och derefter mannen djupt i halsen. Han såg då blod framkomma, men blef icke sjelf blodig. Knifven torkade hah på sängkläderna, stoppade den åter i fickaå, vättato yxan i köket och började derefter undersöka de mördades gömmor. TI ett skåp i ett annat rum fann han bränvin, hvaraf ban förtärde något med en hvetckaka som tilltugg. Han gjorde deniia måltid utan ätt förut hä tvätta blodet af händerna. I en byrälåda tog han! en hustrun tillhörig gul börs med en del penningar samt i ett hängskåp en del såväl sedlar som silfveroch kopparmynt. Rofvet ut gjorde tillsammans omkring 200 rdr. När han en gång gick igenom det rum, der de mördade lågo, betraktade han dessa, kände sig dervid upprörd oeh erfor ånger: Klockan Var 9 då de gamle lade sig, och straxt derefter i skedde brottet: Detta hade han sett på ett väggur. Itt annat väggur nära fönstret hade stannat och visade 941, ten han Vet ej otii han stött till det, när han hängde för fönstret, och derigeuom hejdade gången. Efter verkställd forskning efter peätingar gick han met keinimet, dervid han fann att förstugudörren ej blifvit tillbommad, så att han ej begått sin ogernibg för öppna dörrar och ohöljda fönster! Inifyen stoppade hah nor i jorden och äfven flertalet af penningarne gömde han i skogen på ett ställe, som han sedan ej kunnat återfinna. Endast 24 rår tög han med sig hem: Då lian kom hem, låg hans buöstru. När denna såg att han var i besittning af penningar, hade hon misstänkt honom för brottet och ifrigt sökt förmå honom att erkänna, hvilket han dock icke gjort förrän hr Bring redan hållit förhör med ho nom. När han såg de mördades fotografiporträtter hade han blifvit djupt skakad, och om nätterna hade han mycket plågats af samvetsqval. Envist påstod han att han varit ensam om brottet, fastän åtskilliga omständigheter tyckas äntyda att han haft en medbrottsling. ln besynnerlig omständighet är att den säng, som om aftonen bäddats åt honom af den sedermera mördade gumman, funnits vara begagnad, fastän han försäkrar att han ej på aftonen varit i det tum, der pängon står. Den gamla läkareattesten Om hans svagsinthet åboropar han till sitt fredande, Sedan rätten efter middagen ånyg intagit sina platser, fortsattos ratisaknuingen, då mördarens bustru Pernilla hördes. Hon är betydligt yngre än männen; och har ctt ganska fördelaktigt utseende. Hon berättade att hon lefvat väl tillsammans med sin man, med hvilken hon haft tre barn, af hvilka ett aflidit. Hon och hennes man hade visserligen varit fattiga, men icke lidit någon egentlig nöd. Det var igko heller för nöds skull, hon på torsdagen egifvit sig till sina föräldrar, utan endast till följd af en uppmaning af henues syster. Mannen visste ej när hon skulle åter kommas. Ian vär sig fullkomligt lik vid hennes bortgång. Förhållandet hade alltid varit godt mellan honom och de mördade; hos hvilka begge sytt. Hon hade ej hört honom klaga öfver brist på penningar, men väl på arbete: icke heller hade han omtalat att hah önskade låna penniogar. På lördagsaftonen hade han skickat bud till henne, att hon skulle bli lävgre hos sina föräldrar, men då budet mötte henne på vägen, gick hon dock hem. Nu af domaren tillfrågad om orsaken till detta bud, lemnade Sven Svensson sväfvande underrättelser. Äfvan husteaa KhKAdAaA Ja anno må tt Rn ER An KKR