a
a
d
å
S
och qvällen derpå begaf han sig ånyo till At-
tarp, men vid ankomsten dit kände hän sig
så slagen, att han genast begaf sig mot hem-
met. Hvarken förut eller sedan hans hustru
på Jördagsqvällen hemkommit hade han för
henne omtalat, hvarken att han ville låna pen-
ningar af Per Jönsson eller sina afsigter i öf-
Jrigt, Sedan han under söndagen förgäfves
gjort ett nytt försök att af cn bonäe i Mällinge
få låna penningar, gick han kl. 4 eller 5 mån-
dags aftonen den 13 mars från hemmet i af-
sigt att begå moldet: Bedan han vankat om-
kring i en å två timmär, började det mulna
öch regna, och hän gick då, Omkring kl. 6, främ
till Per Jönsöons böstad. Hjös vär der upptändt,
och när han inkom, fann han begge makarne
sittande i dagliga stugan, Ännu en gång bad
han att få låna penningar, men fick ånyo af-
slag: Han stannade emellertid för att laga en
hustrun tillhörig tröja. Hou gick ut och heintade
ön yxa för ätt bögagna den till ändetlägg tid
pressning. Straxt efter hans ankomst åts qvälls-
vard, i hvilken han deltog, sittande tillsam-
mans med dem vid bordet. Sedan hustrun
bäddat åt honom i ett särskildt rum; lade
sig de begge gamla i sin säng 1 daglig
stugan, Han blef qvarsittande uppe för att
arbeta öch hade sin plats vid ctt bord nära
intill hästruäs bufvudgärd: Manten somnade
genast, men hustrun låg en stund vaken, sam-
talande med Sven Svensson innan äfven hon
insomnade. Sedan hon tystnat, tog han den
yxa, hon nyss inhemtat, smög sig fram till
hennes gäng och gaf henne 2 å 3 starka slag
med yxhammarn i hufvudet. Hoh dog titan
att gifva ett ljud itrån sig. Sedan gick han
bort till mannen, hvilken han äfven tilldelade
2 3 3 slag i hufvudet, Äfven han dog ögon-
blickligen. Något blod förmärkte han ej stänka
omkring vid slagen. Han kom nu att tänka
på att gerningen kunde observeras utifrån, då
ingenting bängde för fönstret, och han tog
derför en pels å hustruns säng och hängde den
för fönstret. Han upptog derefter ur bröst-
fickan en dång täljknif, som han några dagar
förut lånat af en sin svåger, och stack först
hustrun och derefter mannen djupt i halsen.
Han såg då blod framkomma, men blef icke
sjelf blodig. Knifven torkade hah på säng-
kläderna, stoppade den åter i fickaå, vättato
yxan i köket och började derefter undersöka
de mördades gömmor. TI ett skåp i ett annat
rum fann han bränvin, hvaraf ban förtärde
något med en hvetckaka som tilltugg. Han
gjorde deniia måltid utan ätt förut hä tvätta
blodet af händerna. I en byrälåda tog han!
en hustrun tillhörig gul börs med en del pen-
ningar samt i ett hängskåp en del såväl sed-
lar som silfver- och kopparmynt. Rofvet ut
gjorde tillsammans omkring 200 rdr. När han
en gång gick igenom det rum, der de mör-
dade lågo, betraktade han dessa, kände sig
dervid upprörd oeh erfor ånger: Klockan Var
9 då de gamle lade sig, och straxt derefter i
skedde brottet: Detta hade han sett på ett
väggur. Itt annat väggur nära fönstret hade
stannat och visade 941, ten han Vet ej otii
han stött till det, när han hängde för fönstret,
och derigeuom hejdade gången.
Efter verkställd forskning efter peätingar
gick han met keinimet, dervid han fann att
förstugudörren ej blifvit tillbommad, så att
han ej begått sin ogernibg för öppna dörrar
och ohöljda fönster! Inifyen stoppade hah
nor i jorden och äfven flertalet af penningarne
gömde han i skogen på ett ställe, som han
sedan ej kunnat återfinna. Endast 24 rår tög
han med sig hem: Då lian kom hem, låg
hans buöstru. När denna såg att han var i
besittning af penningar, hade hon misstänkt
honom för brottet och ifrigt sökt förmå ho-
nom att erkänna, hvilket han dock icke gjort
förrän hr Bring redan hållit förhör med ho
nom. När han såg de mördades fotografipor-
trätter hade han blifvit djupt skakad, och om
nätterna hade han mycket plågats af samvets-
qval. Envist påstod han att han varit ensam
om brottet, fastän åtskilliga omständigheter
tyckas äntyda att han haft en medbrottsling.
ln besynnerlig omständighet är att den säng,
som om aftonen bäddats åt honom af den
sedermera mördade gumman, funnits vara be-
gagnad, fastän han försäkrar att han ej på
aftonen varit i det tum, der pängon står. Den
gamla läkareattesten Om hans svagsinthet åbo-
ropar han till sitt fredande,
Sedan rätten efter middagen ånyg intagit
sina platser, fortsattos ratisaknuingen, då mör-
darens bustru Pernilla hördes. Hon är betyd-
ligt yngre än männen; och har ctt ganska för-
delaktigt utseende. Hon berättade att hon lef-
vat väl tillsammans med sin man, med hvil-
ken hon haft tre barn, af hvilka ett aflidit.
Hon och hennes man hade visserligen varit
fattiga, men icke lidit någon egentlig nöd.
Det var igko heller för nöds skull, hon på
torsdagen egifvit sig till sina föräldrar, utan
endast till följd af en uppmaning af henues
syster. Mannen visste ej när hon skulle åter
kommas. Ian vär sig fullkomligt lik vid hen-
nes bortgång. Förhållandet hade alltid varit
godt mellan honom och de mördade; hos hvilka
begge sytt. Hon hade ej hört honom klaga öfver
brist på penningar, men väl på arbete: icke
heller hade han omtalat att hah önskade låna
penniogar. På lördagsaftonen hade han skic-
kat bud till henne, att hon skulle bli lävgre
hos sina föräldrar, men då budet mötte henne
på vägen, gick hon dock hem. Nu af doma-
ren tillfrågad om orsaken till detta bud, lemnade
Sven Svensson sväfvande underrättelser. Äf-
van husteaa KhKAdAaA Ja anno
må tt Rn ER An KKR