, Mordet i Åttarp. (Från Dagens Nyheters referent.) I onsdags företog vestra Göinge häradsrätt ransakning angående det nyligen begångna dubbelmordet i Attarp, hvilket genom såvil brottets ryslighet, som de många dermed förenade mystiska omständigheterna vickt så mycken uppmärksamhet. Kansakningen leddes åf Häradets tillförordhade domare, vice häradshöfding Ph. Wester, och som allmän åklagare fungerade kronolänsmannen BH, L. Bring. Den rymliga tingssalen var till trängsel uppfylld af nyfikna. — Innan vi nu börja sjelfva referatet af ratsakningen Vilja vi i korthet redogöra för hvad som före densamma blifvit i saken bekant. Sedan flera år bodde, i ett undantagsljus i At af Näflinge sockön undäntitgemainen Fer påK dönnes hustru Karna Frennesdotter, bi se innehafvande den höga åldern af mellan 70 och 80 år. De gamla lefde ett verkligt eremitlif. hade ingen tjenare och mottogo sällan besök. Deras närmaste frranne var deras fostofson, Mädnens SJ eT sterson, åboen Sven Persson, hvilken öfver deras hemman och boddo omkring 120 alnar från undantagsluset. De atlsägds värd rikä och hade för att skydda sig sjeliva och sina rikedomar förvandlat huset till en verklig fästning med jerngaler, bommar och jernbeslagna dörrar. Tisdagsmorgonen den 14 mars påträffades de åldrige makarne på ett grymt sätt mördade I sind söngar Begges hufvu en voro krössade, Som det tycktes, genom hugg al ei yxbärmmare, och å halsen syntos djupaSsär, fö akade af knifstygn. . Intet spår efter inbrott förmärktes. En del penningar, mån Visste icke huru myuköt, voro försvunna, men andra på olika ställen förvarade penningar lågo qvar. Som mordet tycktes föröfvadt med verklig Uska och mördaren endast tillgripit minsta delen af de lätt åtkomliga penvingarne, antogs allmänt att mördaren mera varit ledd af vvänskap än af vinningsIystnad, men då de mördade veterligen lofvat i frid med sin om; ing, föreföll sakön allt oförklarligare, och allmänlietens misstankar började slutligen ff en den mest Gorgliga riktning. De mördades fosterson, som hade dom att tacka för allt, beskylldes allmänt för det gräsliga brottet. De dryga undantagsförmåner, han måste utgöra, skulle ha förmött honom fill beslutet ält undanrödja sina välgörarg, som nu så hårdt betungade honom. Dessa sorgliga misstankar förmådde de mördades slägtingar att utfista en belöning af 300 rdr för ogerningsmannens upptäckanse. Liken fotograferades och bilden af gummaas öppna öga blef af vetenskapsmän i Jsund försteråd och undersökt, men då denna ålgärd Vidtagits för sent, kunde ögat Icke visa der d af mördaren, som man väntat, utan endast en obetydlig skugga utan estämda konturer. . Länge dröjde det dock icke förrän man på annat sätt kom mördaren på spåren. En skräddare i Näflinge vid namn Svensson, som förut alltid varit i betryckta omständifheter, hade helt plytstigt visat tocken til fullständig förändring detta afseende Has åt: iga handlande i orten orde han uppköp af di varor, till eu del för onom öfverflödsartiklar. Saken anmäldes för distriktets länsman, hr Bring, och d V tälide genast polisförhör med Sven Sv on. och dennes hustru. Begge förnoknad tskap om brottet, men hr Bring forskade oft itet tills han ansåg sig ha funnit ti liga skäl till Sven Svenssons inmanande i h Afven här vidhöll denne sitt nekande och berättade en mycket omständig historia om sina särdeles oskyldiga åtgöranden den afton, mordet föröfvats, men slutligen lyckades det hans själasörjare, dr Bergman i Winslöf, och slottspastorn Björkman att förmå honom erkänna det han onsam begätt det gräsliga dådet, som motiv till hvilket han uppgaf sin stora fattigdom och omöjligheten att na några penniegar, hvaron han äfven för ;s bedt de mördade. Hustrun hado icke haft någon aning om hans broltslighet. När ransakniogen nu företogs blef, en hvar öfverraskad vid den stora skilnaden mellan mördarens verkliga utseende och den förestilping man gjort sig derom, Kn liten person med ett svagt och intetsigande utseende fördes inför dombordet. Ingen kunde i hans ansigte se något spår af den grymhet som ledt hans hand, såväl nu vid dubbelmordet, som för några år sedan då han mördade sin egon son. Lugn stod han och berättade om sin gräsliga bedrift så ogeneradt, som om fråga endast vore om den likgiltigaste sak i verlden. Intet tecken till rörelse förmärktes hvarken i hans ansigte eller på rösten, . De mördades fosterson, Sven Persson, törekallades först och berättede hufvudsakligen: Han hade varit ute den afton, mordet föröfvades, men utan att observera hvarken ljus från undantagshuset eller något öfrigt ovanligt, Om morgonen hade en yxa med blodfläckar påträffats vid dörren i förstugan. De gamla lågo mördade i dagliga stugan, hustrun på högra sidan, vänd utåt, och mannen på venstra, vänd mot väggen. JHEn del penningar roro borttagne såväl ur en byrålåda, som ur tt hängskåp, men sedermera hade påträffats sfver 1,200 rdr i kontanta penningar, hvilka mördaren ej funnit, fastän en del af dem voro förvarade på samma stillen der han giort tillsreppen. Sven Svenssons prestattest utvisade, att han ir född i juni år 1818, har ringa kristendomscunskap men är i besittning af medborgerligt örtroende. Han sjelf berättade angående sina efnadsomständigheter: Han är oäkta född i Näflinge och var hemma tills Han uppnått 12 irs ålder, då han kom i skräddarelära, med wvilken han fortsatte 7!la år, under hvilken id han vid 15 års ålder för första gången bosick nattvarden. 21 år gammal, blef han soccenskräddare för Gumlösa socken, då han boatte sig i Fjerlöf och gifte sig med pigan 3engta Erlandsdotter, med hvilken hän samnanaflat 3 barn under ett 11-årigt äktenskap. Tustrun reste med mormonerna till Utah och nedtog de två yngste barnen; det äidste hade wan 1847 mördat, då det var 2 år gammalt. ;edermera gifte han sig med sin nuvarande ustru Pernilla, med hvilken han har 2 ännu efvande barn; ett har aflidit. Ifrån Gumlösa ocken flyttade hän till Sandby och efter tvenne rs förlonn derifrån till Näflinga der han ru kr Rd — REAR Rn