till vinnande af större sikerhet och jemnlikhet vid beskattningen af bränvin, de nu utgående särskilda afgifterna å tillverkning och försäljning kunde utbytas mot en till statsverket ingående gemensam tillverkningsafgift, samt att i sådant fall k. m:t ville till riksdagen aflåta förslag till de förändrade stadganden angående försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker, som häraf blefve en följd och af omständigheterna i öfrigt kunde påkallas. — Denna punkt föredrogs kl. !1 på natten och föranledde, äfven den, en stunds diskussion och kunde ej afgöras utan votering. För afslag talade hrr Ljunggren, Rundgren, J. E. Ericsson, Wijk, Helander, Falk och ranlund, hvaremot bifall påyrkades af hrrFock och Sven Nilsson i Österslöf, hvilka ock segrade i voteringen med 63 röster mot 37. — Ej heller i första kammaren kunde förslaget afgöras utan votering, hvilken emeliertid ledde till motsatt resultat än voteringen i andra kammaren. På yrkande af hrr Stockenström, v. Ehrerheim, v. Gegerfeldt och Sprengtporten atslogs nemligen utskottets förslag, med 41 röster mot 29. Öfriga utskottets hemställanden i bränvinsfrågan blefvo af båda kamrarne bifallna, med undantag af ett par, hvilka åter remitterades i och för smärre redaktionsförändringar. Andra kammaren sysselsatte sig en god stund i början af förmiddagssammanträdet i lördags med en formfråga. Såsom vi på sin tid berättade, återremitterade andra kammaren den punkt i bevillnings utskottets betänkande nr 2 om allmänna bevillningen, som innehåller bestämmelse i afscende å ort, der bevillning bör påföras jernvägsoch kanalbolag. Bevillningsutskottet hade nu i ett nytt betänkande ansett att frågan genom första kammarens afslag redan förfallit. Men i enlighet med en af 5 utskottsledamöter afgifven reservation ansågo hrr IHaeggström, Forsbäck, C. Ifvarsson, Ehrenborg, Iedin, Anders Andersson i Intagan och Hegermark, att i händelse utskottets mening skulle godkännas, hade andra kammaren beröfvats rätt att fatta bestämdt beslut rörande förevarande fråga och riksdagen således oj heller uppgjort någon ny, fullständig bevillningsstadga för år 1872. Detta ålåge dock riksdagen, hvarför ock 71 2 regeringsformen stadgade, att frågor rörande grunderna för bevillning, sättet för deras tillämpning cller bevillningens fördelving till utgörande, I hvilka kamrarne stanna i olika beslut, skola afgöras genom gemensam votering. Det ifrågavarande ändringsförslaget finge för den skull icke anses förfallet genom första kammarens beslut, då detsamma just afsåge tillämpning af grunderna för bovillningen äfvensom densammas fördelniog. Då det på grund häraf hade varit utskottets skyldighet att uppmana andra kammaren att i frågan besluta, yrkade de flesta af dessa talare, att kammaren måtte, med ogillande af utskottets uppfattning, nu fatta beslut. Ett par talare ville, att utlåtandet skulle med ogillande läggas till handlingarne. Hrr Almqvist, Rundyren och Sjöberg invände, att ifrågavarande ändringsförslag ej kunde sägas afse fördelningen af bevillningen eller tillämpning af grunderna, utan vore helt enkelt ett specielt reglementariskt stadgande, och det kunde aldrig vara grundlagens mening att rörande dylika frågor, som ej egde det ringasto inflytande på bevillningsbeloppet, ge mensamma voteriogar skulle, i händelse af meningsskiljaktighet mellan kamrarne, ega rum. På grund häraf yrkade dessa talare att utlåtandet helt enkelt och i vanlig ordning måtte läggas till handlingarne. Med 103 röster mot 61 biträdde kammaren emellertid den åsigten, att kammaren borde i frågan fatta beslut. På yrkande af hr OC. Ifvarsgson förkastades derefter utskottets i betänkandet nr 2 gjorda förslag. För sin del förkastade andra kammaren det med anledning af regeringens proposition af lagutskottet utarbetade förslaget till förordning angående sparbanker. Detta förslag, till utseendet öfverhufvud taget ganska oskyldigt, innehöll emellertid bestämmelser, hvilka af flera talare visades skola motverka iden med dessa banker. Särskildt påpekade hr Gumcelius att 5:e 2 innehöll en bestämmelse, nemligen att sparbanks verksamhet genast skulle afbrytas, när dess tillgångar genom olyckshändelse eller förlust så nedgått, att de endast motsvara 90 procent afinsatta medel, hvilken legaliserade ett förfarande, som hittills, under det sparbankernas verksamhet haft fullkomlig frihet, aldrig förekommit. För afslag talade vidare hrr Iylander, Per Nilsson i Kulhult, Lamberg, 8. Jonasson, Agardh, Forsbäck; Sven Nilsson i Efveröd, Jöns Pehrsson, Carlen och Jöns Andersson. Bifall påyrkades af justitiestatsministern hr Adlercreutz samt hrr Kolmodin, Sparre, Wijk, statsrådet Berg, Granlund och Falk. Vid votering afslogs första 2 med 82 röster mot 74, i följd hvaraf hela förslaget delade samma öde, Arbetstiden i fabriker för barn. Härom hade hr J. Rundbäck motiorerat och andra kammarens tillfälliga utskott nr 3 föreslagit en skrifvelse till k. mit om följande tillägg till förordningen om utvidgad näringsfrihet: att arbetstiden vid spinneorier, cigarr-, Pap icksfa andra i af årn och yngre personer mellan 1 kas pr dygn till 10 tinmar, hvilka s att arbetarne derunder erhålla lämpli och fristunder; och att ej någon under 18 år må till arbete i fabrik antagas, som ej förvärfvat sig det kunskapsmätt, hvilket folkskolestadgun fö ver som det min: sta hvar och en bör hafva inhemtat då han lemuar skolan. Andra kammaren hiföll i lördags utan diskussian denna hemställan EES AE ER RATTEG.och POLISNYHETER,