med oss. Uffe kan nog hjelpa sig sjelf; han
är stor och stark och kan värja sig bra.
— Men faller han i polisens händer, så
hjelper det honom inte; då blir han rakt olyck-
lig. Jag vill ändå so till, om jag inte kan
göra något för honom.
— Nej, låt bli, låt bli! ropade Palle, i det
han drog kaptenen från porten in på den lilla
gården. Skulle Uffe vara nog olycklig att
falla i polisens händer, så kan man ju alltid
hjelpa honom ut igen — Klemmesen skall
nog skrifva derom i sin tidning.
— Jag tycker just hvad det skall gagna
stort!
— Det är i alla fall bättre än att vi alla
råka i polisens våld, ty då finns det ju ingen
som kan göra något för Uffe.
Kaptenen var just icke så begifven
på strid, som man kunde ha väntat af hans
krigiska berättelser om de bedrifter, han
utfört i Chili och Buenos Ayres. Genast
då brandyvakterna anföllo, hade han stuckit
tomahaswwken i sin bakficka, för att, såsom han
sedan förklarade saken, icke onödigtvis för-
orsaka blodsutgjutelse. Nu då han stod inne
på den lilla gården, tog han fram den igen,
men Palle bad honom så enträget att han
gkulle betvinga sitt ostyriga mod, att kaptenen
gaf ofter, i det han anmärkte att i Europas
öfverciviliserade länder måste en man kämpa
med ordets v.pen och icke med svärd och yxa
såsom bland naturens fria barn. En stund