med oss. Uffe kan nog hjelpa sig sjelf; han är stor och stark och kan värja sig bra. — Men faller han i polisens händer, så hjelper det honom inte; då blir han rakt olycklig. Jag vill ändå so till, om jag inte kan göra något för honom. — Nej, låt bli, låt bli! ropade Palle, i det han drog kaptenen från porten in på den lilla gården. Skulle Uffe vara nog olycklig att falla i polisens händer, så kan man ju alltid hjelpa honom ut igen — Klemmesen skall nog skrifva derom i sin tidning. — Jag tycker just hvad det skall gagna stort! — Det är i alla fall bättre än att vi alla råka i polisens våld, ty då finns det ju ingen som kan göra något för Uffe. Kaptenen var just icke så begifven på strid, som man kunde ha väntat af hans krigiska berättelser om de bedrifter, han utfört i Chili och Buenos Ayres. Genast då brandyvakterna anföllo, hade han stuckit tomahaswwken i sin bakficka, för att, såsom han sedan förklarade saken, icke onödigtvis förorsaka blodsutgjutelse. Nu då han stod inne på den lilla gården, tog han fram den igen, men Palle bad honom så enträget att han gkulle betvinga sitt ostyriga mod, att kaptenen gaf ofter, i det han anmärkte att i Europas öfverciviliserade länder måste en man kämpa med ordets v.pen och icke med svärd och yxa såsom bland naturens fria barn. En stund