om stora och lilla flottan utkämpades inom
vår riksdag.
Debatten om denna fråga öppnades i första
kammaren af statsrådet Leijonhufvud, hvil-
ken, efter att ha på det lifligaste tillstyrkt
den ifrågasatta skrifvelsen, försäkrade, att den
skulle komma att leda till den omsörgsfullaste
pröfning från regeringens sida. I detta yr-
kande på bifall til: utskottets förslag instämde,
på flera olika grunder, flera talare, såsom hrr
Skogman, A. C. Raab, Wallenberg, af Kliat
m. fl. Hr v. Schwerin anhöll, att man skulle
tänka sig operationsobjektet för vårt sjöför-
svar. Detta vore ej endast vår skärgård, ty
här är ej vår sårbaraste punkt. Flera af våra
rikaste och bördigaste landskap hafva ej skydd
at skärgård. Till dessas försvarande behöf-
ves en stor flotta. Har man en sådan, kan
man alltid derifrån få så pass manskap som
behöfves till skärgårdsförsvaret. I händelse
af ett krig är det ofta behöfligt att äfven till
sjös gripa till offensiven, och i så fall vore
en stor flotta oundgänglig. Förordade skrifvel-
sen. För utskottets förslag talade äfven hr
Henning Hamilton, hvilken dock erkände,
att skilsmessan mellan de båda sjövapnen ver-
kat mycket godt, isynnerhet hvad beträffade
kännedom om våra kuster. Ville en mindre
redaktionsförändring i den ifrågasatta skrif-
velsen, i hvilket hr Hasselrot instämde. Mot
utskottets hemställan uppträdde hrr Norden-
feldt, Petr och C. Ekman, hvilka båda se-
nare åberopade hvar sin afgifna motion, samt
hr v. Platen, hvilken ej tycktes vilja yrka af-
slag, men dock förklarade sig anse skrifvelsen
ifråga ej af behofvet påkallad samt anmärkte i
förbigående, att den motion, hvilken utskottet
lagt till grund för sin hemställan, nog ej ut-
gätt från motionärens (hr Palander) landskap,
utan från ett helt annat håll. — Utskottets
hemställan bifölls utan votering.
Andra kammaren började sin långvariga de-
batt angående denna fråga på förmiddagen och
fortsatte dermed under aftonsammanträdet till
klockan 1411. Hr Ad!ersparre, som först er-
höll ordet, karakteriserade hr Palanders motion
som ett nytt uttryck af den oro efter något
nytt, som regerar våra flottister; ty under den
50-åriga Ired, vi njutit, bar inom vär flotta in-
bördeskriget varit det normala tillståndet. Nu
vill man kullkasta allt hvad som beslöts vid
1865—1866 års riksdag och på hvars genom-
förande det sedan gjorts stora uppoffringar.
Förslaget att sammanslå de båda kårerna är
grundadt endast på beskyllningar, som hafva
vingar att flyga vida omkring med, men inga
ben att stå på. Talaren redogjorde för förre
sjöministerns, hr von Platens system, som an-
togs vid ofvannämnde riksdag, och sökte der-
efter visa fördelarna af detta system och de
goda praktiska resultaterna deraf. Han med-
gaf dock, att flottans nuvarande personal utan
skada kunde något reduceras, och detta icke
blott för besparrings skull. Ju fåtaligare per-
sonalen är, desto fullständigare öfning, ju full-
ständigare öfning, desto större duglighet och
desto mindre tid till missnöje och partibild-
ningar. Den som med ett vidlyftigare anfö-
rande understödde den åsigt, hr Adlersparre
uttalat, var hr Mankell, hvilken sökte visa,
dels att regeringen icke frångått de grunder,
hvarpå delningen organiserades, dels att våra
pansarfartyg icke äro underlägsna våra grann-
länders. Han kunde icke finna några olägen-
heter af delningen, men väl den stora förde-
len, att lagen för arbetets fördelning blifvit
inom vårt sjöförsvar tillämpad. Dessutom
vore den organisation, man pu vill häfva, allt-
för ny, den har ännu ej kunnat visa alla sina
verkningar, och redan ur denna synpunkt vore
det oklokt att nu kasta den öfver bord.
På denna sida uppträdde vidarejhrr Per Nils-
son i Bspö, Hierta, Sven Nilsson i Österslöf,
UU. B. Olsson, Carlsund, Liss O. Larsson
och Carl Ifvarsson. Den förstnämnde af
dessa talare uttryckte den åsigt, att regeringen
sjelf bordo taga initiativet till en förening, om
en sådan vore nödvändig, hvarjemte han ut-
talade en varning mot sådana beslut, . som
kunna åstadkomma slitningar i framtidsfrågor,
till hvilka han ansåg organisationen af vårt
sjöförsvar höra. Dessutom anmärkte de öfriga
talarne, i likhet med hrr - Adlersparre och
Mankell, att den nu bestående organisationen
vore alldeles för ny att nu- opartiskt kunna
bedömas.
Utom motionären, uppträdde hrr Posse, John
Ericson, Jöns Rundbäck, Forsbäck, Kin-
manson och Tenger för utskottets skrifvel-
seförslag Af dessa var det hufvudsakligen
nrr Palander och Posse som ifrigast och skar-
past ansatte det nu rådande systemet och
verkligen utmålade vårt sjöförsvar och alla
åtgärder, som rörande detsamma på de sena-
ste fem åren blitvit vidtagna, såsom öfver all
beskrifning eländiga och svaga. Hr Palander
pedyrade att-bakom hans motion icke, såsom
man på åtskilliga håll förmenat, spökot af den
tstora flottan gömde sig, utan ville han blott
att vi skola ha ett starkt kustförsvar och öf-
vergifva alla tankar på det kostbara nöjet att
med örlogsfartyg uppträda på hafven. Hr
Posse sökte å sin sida visa att den beslutade
delningen endast blifvit en delning på papper
ret, ty regeringen hade icke allenast ural ktlå-
tet att vidtaga de för en verklig delning, nö:
diga åtgärder, utan till och med redan från-
gått afsigten att göra denna delning till en
.erklighet. I likhet med ett par andra talare
framställde herr Posse äfven anmärkningar
mot regeringen derför, att inga anslag till
skärgårdsfartyg blifvit, sedan delningen be-
slöts, af rikdagen begärda — en anmärkning
som likväl ser något besynnerlig ut, då man
nar kiinnedom om de senaste årens förhållan-
den och den obenägenhet, som med rätta gjort
sig gällande inom represeutationen mot an-
slag till vårt, förut nog tunga, försvarsvä-
sende. Hr Jiss Olof Larsson anmärkte också
mycket riktigt, att det vil icke var delningen
om - förorsakat vår brist på duglig materiel,
utan saknaden af nödiga medel, liksom väl i
FR