om stora och lilla flottan utkämpades inom vår riksdag. Debatten om denna fråga öppnades i första kammaren af statsrådet Leijonhufvud, hvilken, efter att ha på det lifligaste tillstyrkt den ifrågasatta skrifvelsen, försäkrade, att den skulle komma att leda till den omsörgsfullaste pröfning från regeringens sida. I detta yrkande på bifall til: utskottets förslag instämde, på flera olika grunder, flera talare, såsom hrr Skogman, A. C. Raab, Wallenberg, af Kliat m. fl. Hr v. Schwerin anhöll, att man skulle tänka sig operationsobjektet för vårt sjöförsvar. Detta vore ej endast vår skärgård, ty här är ej vår sårbaraste punkt. Flera af våra rikaste och bördigaste landskap hafva ej skydd at skärgård. Till dessas försvarande behöfves en stor flotta. Har man en sådan, kan man alltid derifrån få så pass manskap som behöfves till skärgårdsförsvaret. I händelse af ett krig är det ofta behöfligt att äfven till sjös gripa till offensiven, och i så fall vore en stor flotta oundgänglig. Förordade skrifvelsen. För utskottets förslag talade äfven hr Henning Hamilton, hvilken dock erkände, att skilsmessan mellan de båda sjövapnen verkat mycket godt, isynnerhet hvad beträffade kännedom om våra kuster. Ville en mindre redaktionsförändring i den ifrågasatta skrifvelsen, i hvilket hr Hasselrot instämde. Mot utskottets hemställan uppträdde hrr Nordenfeldt, Petr och C. Ekman, hvilka båda senare åberopade hvar sin afgifna motion, samt hr v. Platen, hvilken ej tycktes vilja yrka afslag, men dock förklarade sig anse skrifvelsen ifråga ej af behofvet påkallad samt anmärkte i förbigående, att den motion, hvilken utskottet lagt till grund för sin hemställan, nog ej utgätt från motionärens (hr Palander) landskap, utan från ett helt annat håll. — Utskottets hemställan bifölls utan votering. Andra kammaren började sin långvariga debatt angående denna fråga på förmiddagen och fortsatte dermed under aftonsammanträdet till klockan 1411. Hr Ad!ersparre, som först erhöll ordet, karakteriserade hr Palanders motion som ett nytt uttryck af den oro efter något nytt, som regerar våra flottister; ty under den 50-åriga Ired, vi njutit, bar inom vär flotta inbördeskriget varit det normala tillståndet. Nu vill man kullkasta allt hvad som beslöts vid 1865—1866 års riksdag och på hvars genomförande det sedan gjorts stora uppoffringar. Förslaget att sammanslå de båda kårerna är grundadt endast på beskyllningar, som hafva vingar att flyga vida omkring med, men inga ben att stå på. Talaren redogjorde för förre sjöministerns, hr von Platens system, som antogs vid ofvannämnde riksdag, och sökte derefter visa fördelarna af detta system och de goda praktiska resultaterna deraf. Han medgaf dock, att flottans nuvarande personal utan skada kunde något reduceras, och detta icke blott för besparrings skull. Ju fåtaligare personalen är, desto fullständigare öfning, ju fullständigare öfning, desto större duglighet och desto mindre tid till missnöje och partibildningar. Den som med ett vidlyftigare anförande understödde den åsigt, hr Adlersparre uttalat, var hr Mankell, hvilken sökte visa, dels att regeringen icke frångått de grunder, hvarpå delningen organiserades, dels att våra pansarfartyg icke äro underlägsna våra grannländers. Han kunde icke finna några olägenheter af delningen, men väl den stora fördelen, att lagen för arbetets fördelning blifvit inom vårt sjöförsvar tillämpad. Dessutom vore den organisation, man pu vill häfva, alltför ny, den har ännu ej kunnat visa alla sina verkningar, och redan ur denna synpunkt vore det oklokt att nu kasta den öfver bord. På denna sida uppträdde vidarejhrr Per Nilsson i Bspö, Hierta, Sven Nilsson i Österslöf, UU. B. Olsson, Carlsund, Liss O. Larsson och Carl Ifvarsson. Den förstnämnde af dessa talare uttryckte den åsigt, att regeringen sjelf bordo taga initiativet till en förening, om en sådan vore nödvändig, hvarjemte han uttalade en varning mot sådana beslut, . som kunna åstadkomma slitningar i framtidsfrågor, till hvilka han ansåg organisationen af vårt sjöförsvar höra. Dessutom anmärkte de öfriga talarne, i likhet med hrr Adlersparre och Mankell, att den nu bestående organisationen vore alldeles för ny att nuopartiskt kunna bedömas. Utom motionären, uppträdde hrr Posse, John Ericson, Jöns Rundbäck, Forsbäck, Kinmanson och Tenger för utskottets skrifvelseförslag Af dessa var det hufvudsakligen nrr Palander och Posse som ifrigast och skarpast ansatte det nu rådande systemet och verkligen utmålade vårt sjöförsvar och alla åtgärder, som rörande detsamma på de senaste fem åren blitvit vidtagna, såsom öfver all beskrifning eländiga och svaga. Hr Palander pedyrade att-bakom hans motion icke, såsom man på åtskilliga håll förmenat, spökot af den tstora flottan gömde sig, utan ville han blott att vi skola ha ett starkt kustförsvar och öfvergifva alla tankar på det kostbara nöjet att med örlogsfartyg uppträda på hafven. Hr Posse sökte å sin sida visa att den beslutade delningen endast blifvit en delning på papper ret, ty regeringen hade icke allenast ural ktlåtet att vidtaga de för en verklig delning, nö: diga åtgärder, utan till och med redan frångått afsigten att göra denna delning till en .erklighet. I likhet med ett par andra talare framställde herr Posse äfven anmärkningar mot regeringen derför, att inga anslag till skärgårdsfartyg blifvit, sedan delningen beslöts, af rikdagen begärda — en anmärkning som likväl ser något besynnerlig ut, då man nar kiinnedom om de senaste årens förhållanden och den obenägenhet, som med rätta gjort sig gällande inom represeutationen mot anslag till vårt, förut nog tunga, försvarsväsende. Hr Jiss Olof Larsson anmärkte också mycket riktigt, att det vil icke var delningen om förorsakat vår brist på duglig materiel, utan saknaden af nödiga medel, liksom väl i FR