just roa mig att se, hvilken min han gör, när
han får höra denna stora nyhet.
Palle sprang upp och ringde på samt frå-
gade, om öfversten ännu var uppe. Frågan
besvarades med ja, och Palle fördes in till
öfversten. Denne befann sig ensam i sitt
rum; på bordet lågo ett par uppslagna böcker,
öfver hvilka lampan kastade ett klart sken.
Öfversten gick fram och tillbaka på golfvet
med korslagda armar, fördjupad i sina be-
traktelser.
— God afton, herr öfverste, sade Palle.
Förlåt, att jag kommer så sent till er, men
jag har en vigtig nyhet att meddela er.
— Hvad är det? frågade öfversten, i det
han stannade framför Palle.
— Ni har alltså ännu icko hört hvad som
händt? sade Palle glad. Ja, det är nog inte
heller många i Köpenhamn som veta det.
— Nå, så låt höra då!
— Kung Kristian den åttonde dog i afton
klockan half 11 på Amalienborgs slott. Hans
sista ord voro: Nu brister alltsammans1
Palle berättade detta med stor skyndsam-
het, nästan som om han var rädd för att någon
annan skulle träda in genom dörren och rycka
nyheten ur munnen på honom.
— Nu brister alltsammans! yttrade öfver-
sten ; ja, helt visst, nu brister det. Nu brister
den sista återstoden af lag och ordning, som
hittills har funnits i vårt gamla Danmark, och
sjelfsvåldet och tygellösheten skola hädanefter