hämndplaner, hvarpå Uffe under aftonens lopp
hade rufvat, ty de voro nästan alldeles lem-
nade åt sig sjelfva; endast på långt afstånd
hörde man en ensam nattvandrare gå med
raska steg. Men Uffes förbittring lade sig,
allteftersom de aflägsnade sig från kaptenens
hus, och efterföljdes af en mera hvardaglig
vresighet, gom visserligen kan vara obehaglig
nog för omgifvande personer, men icke är
farlig för deras lif och lemmar. Löjtnanten
var vid ett utomordentligt briljant humör; den
tite-å-tete, som han haft med Inez, hade ökat
hans lIefnadslust och gjort honom mera för-
sonligt stämd mot sina medmenniskor. Han
gjorde till och med flera försök att inleda ett
samtal med Uffe, men dessa försök misslycka-
des, då Uffe endast svarade med ett knappt
hörbart grymtande. Palle underhöll samtalet
i Uffes ställe, och han gjorde detta med den
belefvenhet, som anstår en verldsman. Vid
slottet skildes de åt, ty löjtnanten hade sin
väg öfver Holmensbro under det att Palle
Löve och Uffe skulle gå åt motsatt håll.
— Så blefvo vi då honom ändtligen qvitt!
utbrast Uffe, så snart löjtnanten vändt dem
ryggen. Jag kunde inte tåla den der karlen.
— Men så kunde dui stället lära åtskilligt
af honom, i fråga om huru du bör uppträda
inför Inez, svarade Palle.
— Hvad skulle det vara?
— Ah! det är många saker. Lade du t. ex.
märke till, huru utmärkt hans uniform satt?