afskedet, denna gång drog han sig icke tillbaka, utan mottog handen, ja, han höll den till och med qvar i sin en stund, likasöm ville han icke släppa den förrän han måste det. Sambo lyste Uffe utför trappan; ett bredt grin spelade öfver hans svarta ansigte. Uffe trädde ut på gatan, porten tillslöts efter honom och Sambo. vred om nyckeln i låset. Uffe tänkte på huru Adam måste ha kännt sig till mods, då paradisets port stängdes för honom. Men med innerlig glädje sade Uffe till sig sjelf, att paradisets port ju icke blifvit stängd för honom, utan att den tvärtom hade öppnats.