hade blifvit likasom frigjorda från de tryckande banden och jublade nu i sin vunna frihet. Lifyvet, som hittills synts honom som en ändlös kretsgång i trampqvarnen, fullt af sorg och tvång och nöd, tycktes honom plötsligen ha blifvit så lyckligt och så rikt, som låge hela berg af gyllene förhoppningar framför honom. Hvart han vände örat och hvar han fästade ögat, hörde och såg han blott ett: Inez! Inez! Inez!