Hipp, hipp, hipp! Man tror första upphofvet till detta ord vara de aler, somPeter eremiten begagnade på sin fana, då han red omkring och predikade till första korståget. Det var H (betydde Hierosolyma — Jerusalem); vidare E (— est — är) och P (— perdita förlöradt): Deraf blef hep ett förföljelserop mot medeltidens judar; ty på den tiden voro dessa minsann ej så mälktiga söm i våra dagar, då de söka göra sig till Herrar af situationen i litet af hvarje. Ännu år 1819 — säger en författare, som tyc2s vara chemma i frågan — hörde man detta rop i Tyskland, till och med senare i Köpenhamn, under vissa oroligheter, som hemsökte