Hipp, hipp, hipp! Man tror
första upphofvet till detta ord vara de -
aler, somPeter eremiten begagnade på sin
fana, då han red omkring och predikade till
första korståget. Det var H (betydde Hiero-
solyma — Jerusalem); vidare E (— est — är)
och P (— perdita förlöradt): Deraf blef hep
ett förföljelserop mot medeltidens judar; ty
på den tiden voro dessa minsann ej så mälk-
tiga söm i våra dagar, då de söka göra sig
till Herrar af situationen i litet af hvarje.
Ännu år 1819 — säger en författare, som tyc-
2s vara chemma i frågan — hörde man detta
rop i Tyskland, till och med senare i Köpen-
hamn, under vissa oroligheter, som hemsökte