fåglar eller med märkvärdiga stenar och mi-
neralioer. Men hvad som var ännu märkvär-
digare än alla dessa märkvärdigheter, det var
de historier som kapten Roslin hade att be-
rätta om dem. Det fanns i hela samlingen
icko en enda småsak, vid hvilken icke ett
eller annat högst äfventyrligt minne var
fästadt. Så t. ex. tog kaptenen fram ett
litet metall-stycke och frågade dem om de
kunde säga honom, hvad det var för slag.
— Det är ju messing, sade Palle utan
tvekan.
— Hå, hå! skrattade kaptenen; ni är ingen
kännare, min unge vän: det är guld.
— Guld? sade Palle i en tviflande ton; åt-
minstone är det fullkomligt olikt allt annat
guld som jag har sett.
— Ja; ty jag skall säga er att det är in-
diskt guld, och sådant ser något annorlunda
ut än det vanliga guldet, men det är en vida
ädlare metall. Detta lilla stycke har jag
gömt som ett minne; det är hvad jag har
qvar af en ofantlig guldplåt, som jag hän-
delsevis hittade i Peru, en plåt, som var tem-
ligen tunn, men i afseende på utsträckningen
lika stor som Kongens Nytorv.
— Kors, en sån plåt! ropade Palle.
— Ja, det må ni väl säga, men så finner
man inte heller en sådan hvar dag. Jag sände
den som present till min gode vän, Simon
Bolivar, ty ban var jemt och ständigt i pen-
ningknipa, och jag fick ofta lof att bistå honom